Etikettarkiv: T3

Efter nästan ett år med behandling för hypothyreos…

Nu i slutet av januari har det gått ett år sedan jag fick börja med medicinering för hypothyreos. Efter att ha lagt fram en lång lista med saker som jag ville att doktorn skulle testa fick jag till slut hänvisning till en endokrinolog (hormonspecialist)  – för doktorn va faktiskt så ärlig och sa att hon inte hade så mycket insikt i sådana här saker, men att jag borde prata med en som var kunnig.

Så jag hade tid hos endokrinologen januari i fjol, visade upp blodprovresultaten och försökte så gott jag kunde att förklara hur de sista 10 åren hade varit.

Enda sen dess har jag fått föreslagit att jag kunde ha födselsdepression och liknande. Men jag var ju inte deprimerad, jag var lyckligast i världen för att ha blivit mamma. Problemet var ju bara att energin fortsatta att sjunka och kom aldrig tillbaka. Vilket man naturligtvis intalade sig själv med att säkert vara helt normalt. När jag äntligen får träffa specialisten föreslår han att det låter som ME?!

Men hallå!? ”Låter som ME…”  Jag har aldrig själv uppfattat mig så liksom, men samtidigt helt förbluffad över att han skulle föreslå något sådant före det som var tydligt på papper! Dessutom trodde jag att ME länge, om inte ännu, icke var en  godkänd diagnos.

Tror jag skrev om det här i det första inlägget med när behandlingen började, men i alla fall… När jag kollar igenom papperna nu från början till slut, för jag sparar på allt och ber om kopior på allt,  ser det ut typ så här;

Från tidigare journal kan doktor också se att jag fick påvisad ”latent hypothyreos” 2006, ca ett år efter min dotter kom till. Provade enbart levaxin i ca 1 år, men gav upp eftersom jag tyckte att det inte hade någon effekt. Orkade inte ta upp allt igen med doktor eftersom jag kände att allt var ett ork ändå. Tänkte att jag får väl helt enkelt ”skärpa mig” och ”sluta gnälla”. Provade en period till efter det ändå, men samma sak.

Jag fick väldigt tydligt intryck av att specialisten nog får många fall av ”gnällspikar” och försökte undanförklara min problem med. Han hade nästan tänkt skicka mig därifrån med ännu ett recept på Levaxin (vilket han ändå inte trodde skulle funka eftersom det inte hade gjort det förut och förmodligen inte hade något att göra med hypotyreos) när jag föreslog att åtminstone få prova en kombinationsbehandling med Liothyronin med Levaxinen. Han började förstå att jag kanske faktiskt hade lite insikt i det jag pratade om och gick med på det. Dessutom påpekade jag att det kanske kunde vara värt att kolla morgon-kortisol för att få en eventuell pekpinne på vad som kom först av ”hönan eller ägget”, då alla problem och symptom eskalerade under den tid jag drev egen firma och hade konstant stress. Så det fick jag också.

Men trots allt detta verkade han inte höja ögonbrynen över att jag hade 275 i Anti-TPO?! (Normalvärde 0-35) Men i svaret på nästa prov hade jag 276 och han skriver att det ”er förenlig med autoimmun hypotyreos” D.v.s Hashimotos!

Vid nästa tillfälle i mars får jag svar från en annan doktor på proverna, då min vanliga doktor är på semester, och han menar att även nu som TSH var på 2,54 ( så lågt som det aldrig har varit) så borde det bli lägre. T4 hade också sjunkit något. Kortisolen var på 203.

Jag märkte ju faktiskt stor skillnad när jag fick börja med kombinationshehandlingen. Det började faktiskt att hända nånting, och jag kände mig som ny på ett vis! Jag blev gradvis mer uthållig, sov bättre och hade generellt en mycket mer jämn energinivå – vilket var helt underbart både hemma och på jobb. Och den värsta hjärndimman började sakta med säkert lätta.

Sen kanske jag inte precis skuttade ned i vikt så lätt som jag trodde, men jag hade i alla fall mer energi till träning och kände en annan effekt på kroppen. Inte minst att jag faktiskt kände mig lite svettig efter aktivitet, och inte frös konstant, samt att morgontemperaturen var mer stabil.

Under varje provtagning har jag också testat fritt T3, men inte alltid fått svar på denna av nån anledning.

Sen vid provsvaren i juni var TSH uppe i 5,28 igen och fritt T4 9,3. Så vi ökade dosen Levaxin 2 dagar i veckan. Jag hade ju märkt att det började dala igen, och att man kanske av naturliga skäl blir omedvetet ”slarvig” med allt när man plötsligt mår mycket bättre. Att man aldrig ska lära sig!

Dessutom var anti-TPO fortfarande uppe i 254! Fritt T3 4,6, samt att jag hade testat DHEA-s, som låg på 8,6…. Vilket måste vara lite positivt ändå om jag har fattat det rätt. Det vill ju alltså motsvara en ung man i 25-års åldern (Jag; Kvinna; 35) Men jag har alltså inte fått detta förklarat för mig, utan undersökt allt själv – som det känns som man måste många gånger.

Så i augusti var faktiskt TSH nere på 2.19 helt plötsligt och vi ökade lite till på Levaxinen, så i oktober var den så bra som 0.99!!

Kanske vart jag optimistisk igen och slarvade med brödätandet m.m. Dessutom hade jag precis varit på studieresa i Champagne och höll på att avvänja mig på croissanter när jag fick svar i november så var jag på 4,19 igen på TSH.

Doktorn verkade förvirrad i sista brevet om huruvida vilken dos jag egentligen tog.

Men nu följer jag alltså 50uq Levaxin dagligen + 20uq Liothyronin. 75uq Levaxin på lördag+söndag.

Så i februari igen blir nästa provtagning.

Har provat mig fram med det mesta känns det som. Jag har egentligen sett på detta som Hashimotos och har därför försökt ta hänsyn till situationen också som det. D.v.s att jag har gjort det jag har kunnat för att stärka immunförsvaret. Och den var väl i den ”0.99-perioden” jag var duktigast på det. Förutom några dagar med croissanter 😛

Annars är det helt klart och tydligt några saker som påverkar allt positivt;

  • Minimera gluten! Har dock märkt att ordentligt bröd(!), alltså inte butiksbröd full av jäst, extra enzymer och extra gluten funkar betydligt bättre!
  • Tillskott som selen, sink, d-vitamin, järn, magnesium är viktiga att hålla i schack!
  • Ashwagandha har också hjälpt på traven!
  • Bra fett! – kokos (mct), smör, olivolja!
  • Moderat träning. Gärna styrka, som jag alltid har gillat. Har lärt mig nu att de perioderna då jag jävlar anamma skulle visa kroppen vem som bestämde gjorde jag det förmodligen värre. Så alltså  – inga maraton här eller hög/långvarig kardio!

Läs det du kommer över i ämnet! Det var boken; The Paleo Thyroid Solution som fick mig att ta tag i saken en gång för alla! Boken är faktiskt lättläst även om den är på engelska. Elle Russ ger väldigt konkreta råd över vad du ska be din doktor testa och hur resultaten bör se ut.

Så nu återstår alltså att göra sitt bästa igen fram till nästa blodprov – eller för alltid rättare sagt! Och då kommer jag nog be om en ny anti- TPO, och är den inte betydligt bättre då så bör specialisten börja att reagera. Det är ju ingen mening att bota den ”ytliga” felbalansen.

Tills dess; stå på själv! Hoppas som vanligt att mitt svammel ska hjälpa någon/fler att få insikt. Ta tag i problemet! Bli hörd! OCH – kommentera gärna och dela tips!

Det kommer mera!

SaveSave

Ett steg vidare…i rätt riktning förhoppningsvis!

Idag var äntligen dagen för att få träffa endokrinologen angående min hypotyreos.

Ganska precis på tiden får jag komma in och får genast ett gott intryck av doktorn. En mycket trevlig, lugn man som genast skapade förtroende. Han frågade lite om min bakgrund, vad jag jobbade med o.s.v. Så det basala: kollade blodtryck, lyssnade på hjärtat och kände på sköldkörteln.

Jag förklarade hur allt startade efter att jag fått min dotter för 11 år sen. Att jag alltid har varit väldigt intresserad av mat och hälsa, samt stort sett har haft ganska aktiva jobb och inte minst tränat i tillägg. Det har inte gett något som helst resultat eller överskottsenergi.

Berättade att jag fick börja med levaxin den gången och gav mer eller mindre upp efter ett år eller så för att jag inte kände någon större effekt. Han menade att det nog var smart i så fall och att det förmodligen inte var det jag behövde.Berättade också hur allt blev förvärrat i samband med att jag startade eget företag den gången och stressnivån hyfsat hög.

”Trött och sliten” har blivit närmast en folksjukdom sa han, och jag är helt enig. Det kan bero på 1.000.000 olika saker och ‘alla’ idag är mer eller mindre sliten. Vi är inte skapade för dagens samhälle som utvecklar sig i en rasande fart.

Mina senaste provresultat, som jag tog en vecka innan, tyckte han såg bra ut. Den här gången hade jag i alla fall en bra hb-nivå och ferritin-nivå, så det utesluter ju att jag fortfarande är slapp på grund av det. Men annars så tyckte han att mina TSH och T4 såg bra ut. Och att det inte verkade som någon anledning att bekymra sig för hypotyreos, men att det var i ”gränsvärde”.

-”Jag har med mig en kopia av de förra provresultaten.

Det ville han gärna se och det fick han. Jag påpekade att jag tyckte det var lite oroväckande med så hög nivå av antikroppar (Anti-TPO). Han menade att det inte behövde ha så stor betydelse, eller nånting i stil med att det fortfarande rådde många olika meningar om det.

Jag blir helt rådvill när jag sitter mitt emot en ”specialist” och får sånna svar. Jag tänkte bara att jag går inte här ifrån idag, efter att själv har utsatt problemen i 11 år (!), utan att komma i alla fall ETT steg vidare.

Så jag påpekar igen(vid detta tillfäll); varför att TSH förhöjt om nu T4 ser ”bra” ut? (För det var faktiskt det enda han hade tagit prov på) ”Jag har förstått att det kan vara ett konverteringsproblem i vissa fall, så att inte T4 bildar tillräckligt med T3”.  Han håller med om att det kan stämma, men igen kommer det en slags ramsa om hur om ”omdiskuterat” det är, och huruvida stor betydelse T3 har i kroppen o.s.v. Inte minst den skepsisen som finns bland många doktorer om just detta, och att han själv var skeptisk och att det fanns lite dokumentation på viktigheten av allt detta, utan att det viktiga i grund och botten var att endast förhålla sig till TSH-värdet.

?????

Berättade att jag själv började studera medicin men att jag inte orkade mer efter första året p.g.a hjärndimman och koncentrationssvårigheterna. Men att jag har haft god tid på mig att sätta mig in i just det här ämnet, sedan det först blev upptäckt av min doktor den gången. Inte bara det, men att jag verkligen dedikerat har använt alla dessa år på att jobba med mig själv, prova allt jag kan, för att sedan utesluta det jag kan – och det enda det leder till är detta.

Men så frågade jag; Finns det inte en möjlighet att i alla fall få prova en kombinationsbehandling med både T4 och T3 för att se om det är det som ska till för att få effekt? Då lyste han upp lite i alla fall och var väldigt behjälplig med att vi absolut kunde prova det, och att han hade ju behandlat andra patienter på det viset o.s.v o.s.v… Så vipps hade han gått igenom med mig både dosering, intervaller för blodprovstagning och genomgång tillsammans igen om 11 månader. Så det var väldigt postivit!!

Han berättade att han har gjort en del utredning med patienter angående ME (Kronisk Utmattningssyndrom) bl.a men att han heller sällan har kommit fram till något konkret egentligen.

Jag höll med han om det, att jag själv tycker att det är ett otroligt diffust och stort ämne och undrade förvånat om läkarvetenskapen trots allt hade godkänt DET som en faktiskt diagnos?? Jo, så var det faktiskt.

Sa att jag också har varit inom den tanken till en början men själv kommit fram till att det blir för många diffusa ”symptom” som jag inte relaterar till på samma sätt. Min fråga vidare var: ”Hur gör du själv med patienter som tydligen verkar behöva en grundligare utredning angående sådana här tillstånd där många av symptomen handlar just om att man är ”trött och slapp”? Brukar du kolla närmare på binjurarnas funktion t.ex?”

-”Jo, det stämmer. Kortisol kan också vara en orsak till att sköldkörteln underpresterar”

-”Det bad jag om att få testa sist, men det blev inte rekvirerat”

-”Ja men det kan vi ordna. Så det kan vi kolla på. Men jag kan säga att jag har gjort väldigt många sånna tester och nästan aldrig funnit något onormalt”

Men han skrev i alla fall ut rekvisition om det med och vart väldigt intresserad av hur fisket var i mina hemtrakter:)  Och med mig hem fick jag flera kopior av rekvisitioner för tiden framöver. Så nu är det bara att prova, se och hålla tummarna för att man kanske faktiskt och äntligen är inne på rätt spår! =) Jag är i alla fall väldigt spänd på att se hur jag kommer må framöver.

Och hade jag inte själv skrivit ned allt det här nu så hade jag aldrig kommit ihåg det. Det blev skrivet i bitar och ihop-pusslat kan jag säga… 😛

När jag kom på jobb efter mitt doktorbesök med apotekspåsen i handen så blev chefen orolig ”Det kan inte vara ett bra tecken”! Jo, sa jag. Det är faktiskt ett väldigt bra täcken. =) Till sist varnade jag för att om några månader så kanske dom fick träffa den ‘riktiga’ Ann-Sofie! Bekymrad undrade dom: ”Är hon snäll?” – Ja, mycket gladare och energisk i alla fall”!

Provsvar: Min kropp

Idag var jag hos doktorn igen för att få svar på mina blodprover…som jag så fint krävde sist. Måste dela med mig snabbt innan jag har glömt allt igen

Jag säger inte nånting först när jag kommer in på kontoret, men väntar på att hon ska säga vad dom funnit för resultat. Hon säger att fritt T3 och fritt T4 ser fint ut, men att TSH är förhöjt + att jag hade ”lite förhöjt” Anti-TPO.

Jag frågar varför TSH skulle vara förhöjt om jag nu har fint T4 värde? Jag poängterade också att jag kanske inte tyckte T3 var direkt på optimalt och frågade om det inte fanns någon möjlighet för att prova ren T3-behandling, eller i kombination med T4 åtminstone…eftersom jag inte hade effekt av bara Levaxin sist (ren T4).  Men då förstod hon inte vad jag menade riktigt. Så jag sa att det finns tabletter med ren Trijodthyronin (Liothyronin (T3). Men då blev hon skeptisk och sa att hon skulle hänvisa mig till en endokrinolog. För hon ville ”inte bara skriva ut några tabletter”…. men blinkar inte en sekund för att skriva ut Levaxin när jag helt klart inte behöver det. Det som kommer visas på nästa prov är bara ett reducerat TSH.

Men jag tackade ja till Levaxin i alla fall nu då. Tänker att innan jag får se en endokrinolog så hinner jag ev. märka om det blir skillnad.

Så när jag har tackat för mig och kör bort till apoteket väntar jag några minuter i bilen och läser igenom mina provresultat… Hon glömde kanske nämna att inte bara var min TPOAb helt skyhög (275 med referensvärde 0-35 ) men att jag kanske typ inte har ett järnlager nästan alls! 15-150 ska det ligga nånstans för kvinnor – och jag har 14…  TPOAb är nivån av antikroppar som kan tala för autoimmun sjukdom, i detta tillfället Hashimotos.

Dessutom såg jag ju snabbt att jag har lite vitamin D och kanske inte heller ett helt optimalt B12-värde. Det här hänger ju starkt ihop! Och det förklarar så mycket! Därför blir jag rädd när jag tänker på vad mycket många patienter INTE får veta, men kanske hur mycket båda parterna är införstådd med dessa parametrar.

Jag har ju vetat ett tag, eftersom jag är blodgivare och inte fått lämna blod på ett tag p.g.a för lågt hb, att jag lite järn. Men att själva järnlagret skulle vara så på botten hade jag aldrig gissat. Det förklarar verkligen varför man är yr, skribblar i benen, trött och andfådd för ingenting! Men allt hänger ju ihop. Så det är ju förstås en  jävligt kass kombo när det kommer till energinivån i kroppen.

Nu vet jag ju i alla fall att jag kan börja ta tillskott av D3, järn och B12 (som igen hjälper järnet). Selen! Selen inte minst! Selen är jätteviktigt! Och det ska jag börja med nu igen. Har precis köpt hem selen och B12 från Bodystore.com  av märket Vitaprana, som jag har varit väldigt nöjd med tidigare.

Det här är min dagliga regimen från och med nu. Lechitin för lite mer nyttigt fett till hjärnan. Magnesium har jag tagit för att sova bättre. Det här hjälpt och jag ser även på provresultaten nu att jag har ett bra värde av det, så det kommer jag bara fortsätta ta ibland vid behov.  D-vitamin-kapsalarna jag tar är små som pärlor och lätt att svälja samt ta med sig en karta när man reser. Rimligt pris och bra dos av D3 – Finns också på Bodystore.com!

Järn-kapslarna har jag fått från blodbanken, dom heter Niferex,100mg. Kapslarna är som fyllda av små frön låter det som och verkar snälla på magen. Men svart poop får man räkna med! 😛

Lite ”Purely Greens” strör jag över min fil/naturella yoghurt eller blandar i smoothies lite då och då. Ashwaganda tar jag dagligen för att allmänt styrka bi-njurarna. Du kan även läsa mer om Ashwaganda i mitt tidigare inlägg HÄR.


Jag vill i alla fall dela med mig och uppmärksamma fler på detta! Och åter igen, har du problem med sköldkörteln, så läs boken jag skrev om i förra inlägget här! 

Kommer fortsätta uppdatera om hur det går framöver. Mycket för min egen del med, så jag inte glömmer! Har även börjat registrera min basaltemperatur med. Det gör jag varje morgon när jag vaknar innan jag kliver upp ur sängen. Den är aldrig även 36,5 C kan jag säga…om jag inte har feber förstås. Vilket kan vara en bra indikator med, och inte minst för att visa din doktor att du hänger med i ”lektionen” och gör det du kan åtminstone för att sålla i symptomen.

Men jag vill gärna höra din historia med. Hur går det för dig? Vad har du gjort? Hur fungerar det med din läkare? os.v. Kommentera!

So long!

Här är i alla fall mina provresultat: Referensvärde i kolonnen till vänster, mina värden till höger.

Den bästa boken om hypothyreos!

Måste bara få tipsa om den här boken för alla som sliter med hypotyreos, eller på annat (oförklarligt) vis inte kan fatta vad som är fel när man känner sig konstant trött, nedtyngd och hopplös!

I en period nu har jag mer och mer blivit uppmärksammad/hamnat i situationer där det var som tydliga tecken på att ta tag i det här – på riktigt! För efter många år (6-7 år) så har jag nog bara gett upp och blivit så van vid att känna mig lat, outvilad och fläskig att jag bara har ”insett” att ”man nog ska känna sig så efter 30″….   !!!! Men va?!! Hör ni hur dumt det låter?! Det gick verkligen upp för mig själv nu när jag skrev det svart på vitt. Jag är 34, men jag ska väl inte känna mig som en 92-åring?

Jag har några favvo-podcasts som jag brukar lyssna på, särskilt när jag kör till och från jobb, som handlar om hälsa. Den ena är ”The Tim Ferriss Show” och den andra är ”Fatburning Man”. Elle Russ som har skrivit boken har deltagit på bägge de programmen. Jag kände igen mig i hennes berättelse och vad hon har fått kämpa med sen hon först blev sjuk. Hon var till 50 (!) olika doktorer som var okunnig inom ämnet och mer eller mindre tyckte hon var löjlig. Hon tog saken i egna händer, utbildade sig själv och behandlade sedan sig själv till symptomfri – 2 gånger dessutom! Först genom direkt T3-behandling som fungerade bra i flera år tills hon fick en ”Reverse T3” problem.

Jag har bara kommit halvvägs i boken ännu, som omhandlar själva problemen och behandlingarna av sköldkörteln. Andra halvan går mycket på Paleo-livsstilen och inte minst intervjuer och success-historier. Titeln är alltså; ”The Paleo Thyriod Solution”, av Eller Russ.  Ja, det är en typiskt amerikanskt bokomslag med skrämmande många och långa undertitlar, men låt inte det skrämma er! Som sagt: jag är bara halvvägs i boken men den har redan gett mig såpass mycket hopp om en lösning att det faktiskt bara är 1 timma sedan jag kom hem från doktorn och 7 provglas blod mindre i kroppen! Jag blev motiverad och samlade ork till att beställa tid för undersökning och inte minst kräva vad jag vet behöver testas. Nu delar jag med mig av det för att du som läser detta också kanske kan hitta en glimt att ta tag i dessa ”diffusa” problem.

Jag är såå nyfiken på mitt nästa möte hos doktorn om 2 veckor för att få veta provresultaten och ev. vägen vidare!! Det är så skönt nu när det är ”överstökat”. Den där ”konfrontationen” som det känns som man måste ta för att bli hörd och tagen på allvar. Och skulle det visa sig att inte ha något att göra med sköldkörteln över huvud taget – fine! DÅ VET jag i alla fall det, och kan undersöka vad annat jag behöver optimera i min kropp och mitt liv för att må optimalt!

Samtidigt tänker jag: ”Tänk om jag nu skulle få ett svar på saker och ting, får en behandling och helt plötsligt börjar må som en normal, pigg och aktiv tjej ska göra….och så har jag bara slösat bort en hög med år på att lufsa omkring och tro att det skulle bara vara så”         Då skulle jag bli jätteledsen! Eftersom jag helt klart har ‘valt bort’ mycket i livet för att jag antingen inte orkar eller är rädd för att jag inte ska orka eller hamna på botten av energi-stegen igen, så att det blir ännu jobbigare att klättra upp nästa gång.

Tänk att bara vakna upp och känna sig fullständigt vitaliserad, utvilad och smidig i kroppen! Jag tror jag har glömt bort hur den känslan faktiskt är…

Åter igen; Vi är skyldiga oss själva att lära oss om kroppen! Vi kan inte tro att någon ”magisk makt” utifrån (t.ex sjukvården) ska stå på trappen med en fantastisk lösning åt dig! Vi måste lära känna oss själva, bli observanta på hur vi mår och hur kroppen reagerar på olika situationer, träning, mat och miljön omkring oss. Eftersom precis, exakt varenda jävla liten ting hänger ihop så måste vi fatta och förstå på någon grundläggande nivå, åtminstone, hur det påverkar oss! Beklagar svärandet… Men våran hälsa ÄR faktiskt vårat egna ansvar i grund och botten! Och man ska inte behöva ta att näst intill bli skrattad åt av doktorn för att Du känner som du gör.

När jag kom in på läkarkontoret idag hade jag en lista (en lista faktiskt!) på tester som jag ville att dom skulle ta. Flera av punkterna blev ifrågasatt, men dom var absolut inte orelevant. Men då med en gång så började jag sjunka lite i stolen, för det känns ju inte helt bekvämt att berätta för doktorn vad som ska göras. Men trots allt så kände jag att det blev accepterat och väl mottaget då läkaren kryssade för alla ‘parametrar’ som skulle undersökas.

Denna förnöjelsen kostade 200kr! Och DET må jag säga är en mycket liten slant för ett omfattande laboratorie-arbete som kan ge dig en liten karta över vart du står hälsomässigt! Vi ska vara glada för att vi bor i landet vi bor med tanke på sådana utgifter!

Så med detta hoppas jag att du kanske också ska hitta tillbaka till din kraft och få rättmätiga svar på dina bekymmer. Jag kan bara rekommendera boken till er alla som känner ett fnugg av beröring av detta tema. Som vanligt hittade jag den direkt på Adlibris, där den bara kostade 191,- svenska riksdaler!

Ja, den finns bara att läsa på engelska, så jag hoppas verkligen att det inte blir några problem för dig. Den är översiktlig och lättläst egentligen!

Och jag återkommer om några veckor om detta! Så ska ni få veta hur det gick 😉 Stå på så länge!

 

”The Paleo Thyroid Solution”