Etikettarkiv: självsamhet

Själv är inte ensam

Jag har hittat mig själv i boken; ”Själv – kraften i egentid” av Linus Jonkman. Det är som om jag skulle ha skrivit boken själv. Äntligen någon som törs säga det högt!

Det är skillnad på att tycka om att vara för sig själv och att vara ensam eller ”isolera” sig från omvärlden. En del behöver bara kanske ännu mer egentid än andra, och sätter den högt på sin prioritetslista. Det behöver inte betyda att man är en ”eremit” eller ”osocial”! Ordet  ”osocial” har ju närmast blivit ett skällsord. ”Herregud! Du är ju så j-vla osocial!” Som att man konstant måste omringa sig med folk och ‘happenings’.

Så som Linus beskriver sig själv i boken precis så känner jag med. Jag är inte rädd för att vara för mig själv. Jag älskar mina stunder med självsamhet. Jag behöver dom! Det är då jag kan få grubbla/läsa/lyssna/se på vad jag vill – ostört! Och det är min största källa till påfyll av energi. När jag kan få tid att gå igenom dagen. Smälta intryck och nya saker man har lärt sig. Medans för andra skulle det vara en mycket stor stressfaktor! Att sitta ensam och ”inte ha någonting att göra”, eller någon att prata med. Eller bara det att inte ha prat, trafik och massa ‘white noise’ runt omkring en konstant.

Speciellt med jobbet jag har där det är kundservice och glada leenden hela dagen lång. Då känner jag faktiskt att jag har extra mycket behov igen av att inte ”vara social” när jag kommer hem på kvällen. Samtidigt som jag uppmanar folk, och pratar om sällsyntheten, av spontana kaffe-besök idag.

För jag älskar att vara med vänner och familj. Att samla folk runt ett middagsbord och sitta där och surra många, många timmar är det mysigaste jag vet. Så jag har ingeting emot det om det helt plötsligt händer. Jag kan absolut vara spontan – och samtidigt….INTE söka efter extra sällskap… Makes no sense? Nä, jag vet!

Jag är absolut introvert! Men samtidigt nyfiken, älskar att lära mig nya saker (helst konstant), att absorbera ny information (även om det inte fastnar), samt bli känd med nya personligheter! Allt är en del av det som jag vill hem och grubbla på sen – i min självsamhet:)

Jag trivs enormt bra i mitt eget sällskap. Jag ser fram emot, planerar och nästan stressar med tiden jag har för mig själv. Tänker också att jag borde passa på att hälsa på någon jag inte träffat på länge… Men så kommer den lediga dagen…Och vad är väl bättre då än att smyga iväg tidigt på gymmet (när man är heeelt ensam), komma hem, gå en sväng med hunden, krypa upp i soffan med bok/film och go-frukost?!

Samma sak med mina resor till och från jobb. Den timman i bilen dit och timman hem är ju också egentid. Då kan man skråla falskast möjligt till sina favvo-låtar och lyssna på de mest ”cheesy” självhjälpsböcker utan att någon dömmer en 😉

Få böcker jag känner att jag nästan med en gång vill lyssna på igen, men denna känns värd att repetera genast!

För som introvert känns det ju också lite fy, fy att inte använda tiden på att lyssna/se/lära något nytt i stället. Därför skrattade jag lite för mig själv när han i boken pratar om dom som vill se sin favvo-film om och om igen, medan vi introverta, med hög öppenhet, naturligtvis vill se något nytt. Känns som mig och min sambo vilken kväll som helst när vi ska bli enig om en film att se. Han föreslår ”Forrest Gump” för sjuttioellvte gången, och jag säger alltid; ”men det finns väl nån ny film vi INTE har sett?!”

Jag tillhör den som bara sett ”Titanic” en gång! För jag vill minnas känslan från den ENA gången jag såg den och blev helt mindblown. Magin försvinner liksom om du tittar sönder en film som gav dig wow-känsla första gången. Så resonerar jag i alla fall:)

Det var som sagt en spot-on bok! Speciellt i dessa dagar då det tjatas och gnagas sönder om ‘kliva ur comfort-zonen’, och socialisera (både dig och barnen – annars är du en dålig förälder kom ihåg!), delta på ‘allt’!, baka till ‘alla’ möten och vara en äkta ”soccer-mum”!! Dra åt helvete så irriterad allt det där gör mig! Dom som pallar det, på äkta, liksom! = Grattis till er! Jag beundrar er! Jag avgudar er! Jag önskar faktiskt ett man kunde vara lite så själv, men sorry….jag är en annan människa. Det känns fullkomligt onaturligt för mig. Och jag har prioriterat mitt liv annorlunda för att ge tid och energi till de viktigaste i mitt liv på de bästa sätt JAG kan.

Och känner Du igen dig i en gnutta av det babblet jag just skrev – så läs boken!! Du kommer känna det som du har fått en ny bästa vän! ”Äntligen någon som förstår mig”! Just när du trodde att du var som ensammast i världen och bara du var annorlunda. Haha!

Säger som Tony Robbins; Say I !!!