Etikettarkiv: ME

Efter nästan ett år med behandling för hypothyreos…

Nu i slutet av januari har det gått ett år sedan jag fick börja med medicinering för hypothyreos. Efter att ha lagt fram en lång lista med saker som jag ville att doktorn skulle testa fick jag till slut hänvisning till en endokrinolog (hormonspecialist)  – för doktorn va faktiskt så ärlig och sa att hon inte hade så mycket insikt i sådana här saker, men att jag borde prata med en som var kunnig.

Så jag hade tid hos endokrinologen januari i fjol, visade upp blodprovresultaten och försökte så gott jag kunde att förklara hur de sista 10 åren hade varit.

Enda sen dess har jag fått föreslagit att jag kunde ha födselsdepression och liknande. Men jag var ju inte deprimerad, jag var lyckligast i världen för att ha blivit mamma. Problemet var ju bara att energin fortsatta att sjunka och kom aldrig tillbaka. Vilket man naturligtvis intalade sig själv med att säkert vara helt normalt. När jag äntligen får träffa specialisten föreslår han att det låter som ME?!

Men hallå!? ”Låter som ME…”  Jag har aldrig själv uppfattat mig så liksom, men samtidigt helt förbluffad över att han skulle föreslå något sådant före det som var tydligt på papper! Dessutom trodde jag att ME länge, om inte ännu, icke var en  godkänd diagnos.

Tror jag skrev om det här i det första inlägget med när behandlingen började, men i alla fall… När jag kollar igenom papperna nu från början till slut, för jag sparar på allt och ber om kopior på allt,  ser det ut typ så här;

Från tidigare journal kan doktor också se att jag fick påvisad ”latent hypothyreos” 2006, ca ett år efter min dotter kom till. Provade enbart levaxin i ca 1 år, men gav upp eftersom jag tyckte att det inte hade någon effekt. Orkade inte ta upp allt igen med doktor eftersom jag kände att allt var ett ork ändå. Tänkte att jag får väl helt enkelt ”skärpa mig” och ”sluta gnälla”. Provade en period till efter det ändå, men samma sak.

Jag fick väldigt tydligt intryck av att specialisten nog får många fall av ”gnällspikar” och försökte undanförklara min problem med. Han hade nästan tänkt skicka mig därifrån med ännu ett recept på Levaxin (vilket han ändå inte trodde skulle funka eftersom det inte hade gjort det förut och förmodligen inte hade något att göra med hypotyreos) när jag föreslog att åtminstone få prova en kombinationsbehandling med Liothyronin med Levaxinen. Han började förstå att jag kanske faktiskt hade lite insikt i det jag pratade om och gick med på det. Dessutom påpekade jag att det kanske kunde vara värt att kolla morgon-kortisol för att få en eventuell pekpinne på vad som kom först av ”hönan eller ägget”, då alla problem och symptom eskalerade under den tid jag drev egen firma och hade konstant stress. Så det fick jag också.

Men trots allt detta verkade han inte höja ögonbrynen över att jag hade 275 i Anti-TPO?! (Normalvärde 0-35) Men i svaret på nästa prov hade jag 276 och han skriver att det ”er förenlig med autoimmun hypotyreos” D.v.s Hashimotos!

Vid nästa tillfälle i mars får jag svar från en annan doktor på proverna, då min vanliga doktor är på semester, och han menar att även nu som TSH var på 2,54 ( så lågt som det aldrig har varit) så borde det bli lägre. T4 hade också sjunkit något. Kortisolen var på 203.

Jag märkte ju faktiskt stor skillnad när jag fick börja med kombinationshehandlingen. Det började faktiskt att hända nånting, och jag kände mig som ny på ett vis! Jag blev gradvis mer uthållig, sov bättre och hade generellt en mycket mer jämn energinivå – vilket var helt underbart både hemma och på jobb. Och den värsta hjärndimman började sakta med säkert lätta.

Sen kanske jag inte precis skuttade ned i vikt så lätt som jag trodde, men jag hade i alla fall mer energi till träning och kände en annan effekt på kroppen. Inte minst att jag faktiskt kände mig lite svettig efter aktivitet, och inte frös konstant, samt att morgontemperaturen var mer stabil.

Under varje provtagning har jag också testat fritt T3, men inte alltid fått svar på denna av nån anledning.

Sen vid provsvaren i juni var TSH uppe i 5,28 igen och fritt T4 9,3. Så vi ökade dosen Levaxin 2 dagar i veckan. Jag hade ju märkt att det började dala igen, och att man kanske av naturliga skäl blir omedvetet ”slarvig” med allt när man plötsligt mår mycket bättre. Att man aldrig ska lära sig!

Dessutom var anti-TPO fortfarande uppe i 254! Fritt T3 4,6, samt att jag hade testat DHEA-s, som låg på 8,6…. Vilket måste vara lite positivt ändå om jag har fattat det rätt. Det vill ju alltså motsvara en ung man i 25-års åldern (Jag; Kvinna; 35) Men jag har alltså inte fått detta förklarat för mig, utan undersökt allt själv – som det känns som man måste många gånger.

Så i augusti var faktiskt TSH nere på 2.19 helt plötsligt och vi ökade lite till på Levaxinen, så i oktober var den så bra som 0.99!!

Kanske vart jag optimistisk igen och slarvade med brödätandet m.m. Dessutom hade jag precis varit på studieresa i Champagne och höll på att avvänja mig på croissanter när jag fick svar i november så var jag på 4,19 igen på TSH.

Doktorn verkade förvirrad i sista brevet om huruvida vilken dos jag egentligen tog.

Men nu följer jag alltså 50uq Levaxin dagligen + 20uq Liothyronin. 75uq Levaxin på lördag+söndag.

Så i februari igen blir nästa provtagning.

Har provat mig fram med det mesta känns det som. Jag har egentligen sett på detta som Hashimotos och har därför försökt ta hänsyn till situationen också som det. D.v.s att jag har gjort det jag har kunnat för att stärka immunförsvaret. Och den var väl i den ”0.99-perioden” jag var duktigast på det. Förutom några dagar med croissanter 😛

Annars är det helt klart och tydligt några saker som påverkar allt positivt;

  • Minimera gluten! Har dock märkt att ordentligt bröd(!), alltså inte butiksbröd full av jäst, extra enzymer och extra gluten funkar betydligt bättre!
  • Tillskott som selen, sink, d-vitamin, järn, magnesium är viktiga att hålla i schack!
  • Ashwagandha har också hjälpt på traven!
  • Bra fett! – kokos (mct), smör, olivolja!
  • Moderat träning. Gärna styrka, som jag alltid har gillat. Har lärt mig nu att de perioderna då jag jävlar anamma skulle visa kroppen vem som bestämde gjorde jag det förmodligen värre. Så alltså  – inga maraton här eller hög/långvarig kardio!

Läs det du kommer över i ämnet! Det var boken; The Paleo Thyroid Solution som fick mig att ta tag i saken en gång för alla! Boken är faktiskt lättläst även om den är på engelska. Elle Russ ger väldigt konkreta råd över vad du ska be din doktor testa och hur resultaten bör se ut.

Så nu återstår alltså att göra sitt bästa igen fram till nästa blodprov – eller för alltid rättare sagt! Och då kommer jag nog be om en ny anti- TPO, och är den inte betydligt bättre då så bör specialisten börja att reagera. Det är ju ingen mening att bota den ”ytliga” felbalansen.

Tills dess; stå på själv! Hoppas som vanligt att mitt svammel ska hjälpa någon/fler att få insikt. Ta tag i problemet! Bli hörd! OCH – kommentera gärna och dela tips!

Det kommer mera!

SaveSave