Etikettarkiv: levaxin

Ett steg vidare…i rätt riktning förhoppningsvis!

Idag var äntligen dagen för att få träffa endokrinologen angående min hypotyreos.

Ganska precis på tiden får jag komma in och får genast ett gott intryck av doktorn. En mycket trevlig, lugn man som genast skapade förtroende. Han frågade lite om min bakgrund, vad jag jobbade med o.s.v. Så det basala: kollade blodtryck, lyssnade på hjärtat och kände på sköldkörteln.

Jag förklarade hur allt startade efter att jag fått min dotter för 11 år sen. Att jag alltid har varit väldigt intresserad av mat och hälsa, samt stort sett har haft ganska aktiva jobb och inte minst tränat i tillägg. Det har inte gett något som helst resultat eller överskottsenergi.

Berättade att jag fick börja med levaxin den gången och gav mer eller mindre upp efter ett år eller så för att jag inte kände någon större effekt. Han menade att det nog var smart i så fall och att det förmodligen inte var det jag behövde.Berättade också hur allt blev förvärrat i samband med att jag startade eget företag den gången och stressnivån hyfsat hög.

”Trött och sliten” har blivit närmast en folksjukdom sa han, och jag är helt enig. Det kan bero på 1.000.000 olika saker och ‘alla’ idag är mer eller mindre sliten. Vi är inte skapade för dagens samhälle som utvecklar sig i en rasande fart.

Mina senaste provresultat, som jag tog en vecka innan, tyckte han såg bra ut. Den här gången hade jag i alla fall en bra hb-nivå och ferritin-nivå, så det utesluter ju att jag fortfarande är slapp på grund av det. Men annars så tyckte han att mina TSH och T4 såg bra ut. Och att det inte verkade som någon anledning att bekymra sig för hypotyreos, men att det var i ”gränsvärde”.

-”Jag har med mig en kopia av de förra provresultaten.

Det ville han gärna se och det fick han. Jag påpekade att jag tyckte det var lite oroväckande med så hög nivå av antikroppar (Anti-TPO). Han menade att det inte behövde ha så stor betydelse, eller nånting i stil med att det fortfarande rådde många olika meningar om det.

Jag blir helt rådvill när jag sitter mitt emot en ”specialist” och får sånna svar. Jag tänkte bara att jag går inte här ifrån idag, efter att själv har utsatt problemen i 11 år (!), utan att komma i alla fall ETT steg vidare.

Så jag påpekar igen(vid detta tillfäll); varför att TSH förhöjt om nu T4 ser ”bra” ut? (För det var faktiskt det enda han hade tagit prov på) ”Jag har förstått att det kan vara ett konverteringsproblem i vissa fall, så att inte T4 bildar tillräckligt med T3”.  Han håller med om att det kan stämma, men igen kommer det en slags ramsa om hur om ”omdiskuterat” det är, och huruvida stor betydelse T3 har i kroppen o.s.v. Inte minst den skepsisen som finns bland många doktorer om just detta, och att han själv var skeptisk och att det fanns lite dokumentation på viktigheten av allt detta, utan att det viktiga i grund och botten var att endast förhålla sig till TSH-värdet.

?????

Berättade att jag själv började studera medicin men att jag inte orkade mer efter första året p.g.a hjärndimman och koncentrationssvårigheterna. Men att jag har haft god tid på mig att sätta mig in i just det här ämnet, sedan det först blev upptäckt av min doktor den gången. Inte bara det, men att jag verkligen dedikerat har använt alla dessa år på att jobba med mig själv, prova allt jag kan, för att sedan utesluta det jag kan – och det enda det leder till är detta.

Men så frågade jag; Finns det inte en möjlighet att i alla fall få prova en kombinationsbehandling med både T4 och T3 för att se om det är det som ska till för att få effekt? Då lyste han upp lite i alla fall och var väldigt behjälplig med att vi absolut kunde prova det, och att han hade ju behandlat andra patienter på det viset o.s.v o.s.v… Så vipps hade han gått igenom med mig både dosering, intervaller för blodprovstagning och genomgång tillsammans igen om 11 månader. Så det var väldigt postivit!!

Han berättade att han har gjort en del utredning med patienter angående ME (Kronisk Utmattningssyndrom) bl.a men att han heller sällan har kommit fram till något konkret egentligen.

Jag höll med han om det, att jag själv tycker att det är ett otroligt diffust och stort ämne och undrade förvånat om läkarvetenskapen trots allt hade godkänt DET som en faktiskt diagnos?? Jo, så var det faktiskt.

Sa att jag också har varit inom den tanken till en början men själv kommit fram till att det blir för många diffusa ”symptom” som jag inte relaterar till på samma sätt. Min fråga vidare var: ”Hur gör du själv med patienter som tydligen verkar behöva en grundligare utredning angående sådana här tillstånd där många av symptomen handlar just om att man är ”trött och slapp”? Brukar du kolla närmare på binjurarnas funktion t.ex?”

-”Jo, det stämmer. Kortisol kan också vara en orsak till att sköldkörteln underpresterar”

-”Det bad jag om att få testa sist, men det blev inte rekvirerat”

-”Ja men det kan vi ordna. Så det kan vi kolla på. Men jag kan säga att jag har gjort väldigt många sånna tester och nästan aldrig funnit något onormalt”

Men han skrev i alla fall ut rekvisition om det med och vart väldigt intresserad av hur fisket var i mina hemtrakter:)  Och med mig hem fick jag flera kopior av rekvisitioner för tiden framöver. Så nu är det bara att prova, se och hålla tummarna för att man kanske faktiskt och äntligen är inne på rätt spår! =) Jag är i alla fall väldigt spänd på att se hur jag kommer må framöver.

Och hade jag inte själv skrivit ned allt det här nu så hade jag aldrig kommit ihåg det. Det blev skrivet i bitar och ihop-pusslat kan jag säga… 😛

När jag kom på jobb efter mitt doktorbesök med apotekspåsen i handen så blev chefen orolig ”Det kan inte vara ett bra tecken”! Jo, sa jag. Det är faktiskt ett väldigt bra täcken. =) Till sist varnade jag för att om några månader så kanske dom fick träffa den ‘riktiga’ Ann-Sofie! Bekymrad undrade dom: ”Är hon snäll?” – Ja, mycket gladare och energisk i alla fall”!

Provsvar: Min kropp

Idag var jag hos doktorn igen för att få svar på mina blodprover…som jag så fint krävde sist. Måste dela med mig snabbt innan jag har glömt allt igen

Jag säger inte nånting först när jag kommer in på kontoret, men väntar på att hon ska säga vad dom funnit för resultat. Hon säger att fritt T3 och fritt T4 ser fint ut, men att TSH är förhöjt + att jag hade ”lite förhöjt” Anti-TPO.

Jag frågar varför TSH skulle vara förhöjt om jag nu har fint T4 värde? Jag poängterade också att jag kanske inte tyckte T3 var direkt på optimalt och frågade om det inte fanns någon möjlighet för att prova ren T3-behandling, eller i kombination med T4 åtminstone…eftersom jag inte hade effekt av bara Levaxin sist (ren T4).  Men då förstod hon inte vad jag menade riktigt. Så jag sa att det finns tabletter med ren Trijodthyronin (Liothyronin (T3). Men då blev hon skeptisk och sa att hon skulle hänvisa mig till en endokrinolog. För hon ville ”inte bara skriva ut några tabletter”…. men blinkar inte en sekund för att skriva ut Levaxin när jag helt klart inte behöver det. Det som kommer visas på nästa prov är bara ett reducerat TSH.

Men jag tackade ja till Levaxin i alla fall nu då. Tänker att innan jag får se en endokrinolog så hinner jag ev. märka om det blir skillnad.

Så när jag har tackat för mig och kör bort till apoteket väntar jag några minuter i bilen och läser igenom mina provresultat… Hon glömde kanske nämna att inte bara var min TPOAb helt skyhög (275 med referensvärde 0-35 ) men att jag kanske typ inte har ett järnlager nästan alls! 15-150 ska det ligga nånstans för kvinnor – och jag har 14…  TPOAb är nivån av antikroppar som kan tala för autoimmun sjukdom, i detta tillfället Hashimotos.

Dessutom såg jag ju snabbt att jag har lite vitamin D och kanske inte heller ett helt optimalt B12-värde. Det här hänger ju starkt ihop! Och det förklarar så mycket! Därför blir jag rädd när jag tänker på vad mycket många patienter INTE får veta, men kanske hur mycket båda parterna är införstådd med dessa parametrar.

Jag har ju vetat ett tag, eftersom jag är blodgivare och inte fått lämna blod på ett tag p.g.a för lågt hb, att jag lite järn. Men att själva järnlagret skulle vara så på botten hade jag aldrig gissat. Det förklarar verkligen varför man är yr, skribblar i benen, trött och andfådd för ingenting! Men allt hänger ju ihop. Så det är ju förstås en  jävligt kass kombo när det kommer till energinivån i kroppen.

Nu vet jag ju i alla fall att jag kan börja ta tillskott av D3, järn och B12 (som igen hjälper järnet). Selen! Selen inte minst! Selen är jätteviktigt! Och det ska jag börja med nu igen. Har precis köpt hem selen och B12 från Bodystore.com  av märket Vitaprana, som jag har varit väldigt nöjd med tidigare.

Det här är min dagliga regimen från och med nu. Lechitin för lite mer nyttigt fett till hjärnan. Magnesium har jag tagit för att sova bättre. Det här hjälpt och jag ser även på provresultaten nu att jag har ett bra värde av det, så det kommer jag bara fortsätta ta ibland vid behov.  D-vitamin-kapsalarna jag tar är små som pärlor och lätt att svälja samt ta med sig en karta när man reser. Rimligt pris och bra dos av D3 – Finns också på Bodystore.com!

Järn-kapslarna har jag fått från blodbanken, dom heter Niferex,100mg. Kapslarna är som fyllda av små frön låter det som och verkar snälla på magen. Men svart poop får man räkna med! 😛

Lite ”Purely Greens” strör jag över min fil/naturella yoghurt eller blandar i smoothies lite då och då. Ashwaganda tar jag dagligen för att allmänt styrka bi-njurarna. Du kan även läsa mer om Ashwaganda i mitt tidigare inlägg HÄR.


Jag vill i alla fall dela med mig och uppmärksamma fler på detta! Och åter igen, har du problem med sköldkörteln, så läs boken jag skrev om i förra inlägget här! 

Kommer fortsätta uppdatera om hur det går framöver. Mycket för min egen del med, så jag inte glömmer! Har även börjat registrera min basaltemperatur med. Det gör jag varje morgon när jag vaknar innan jag kliver upp ur sängen. Den är aldrig även 36,5 C kan jag säga…om jag inte har feber förstås. Vilket kan vara en bra indikator med, och inte minst för att visa din doktor att du hänger med i ”lektionen” och gör det du kan åtminstone för att sålla i symptomen.

Men jag vill gärna höra din historia med. Hur går det för dig? Vad har du gjort? Hur fungerar det med din läkare? os.v. Kommentera!

So long!

Här är i alla fall mina provresultat: Referensvärde i kolonnen till vänster, mina värden till höger.

Den bästa boken om hypothyreos!

Måste bara få tipsa om den här boken för alla som sliter med hypotyreos, eller på annat (oförklarligt) vis inte kan fatta vad som är fel när man känner sig konstant trött, nedtyngd och hopplös!

I en period nu har jag mer och mer blivit uppmärksammad/hamnat i situationer där det var som tydliga tecken på att ta tag i det här – på riktigt! För efter många år (6-7 år) så har jag nog bara gett upp och blivit så van vid att känna mig lat, outvilad och fläskig att jag bara har ”insett” att ”man nog ska känna sig så efter 30″….   !!!! Men va?!! Hör ni hur dumt det låter?! Det gick verkligen upp för mig själv nu när jag skrev det svart på vitt. Jag är 34, men jag ska väl inte känna mig som en 92-åring?

Jag har några favvo-podcasts som jag brukar lyssna på, särskilt när jag kör till och från jobb, som handlar om hälsa. Den ena är ”The Tim Ferriss Show” och den andra är ”Fatburning Man”. Elle Russ som har skrivit boken har deltagit på bägge de programmen. Jag kände igen mig i hennes berättelse och vad hon har fått kämpa med sen hon först blev sjuk. Hon var till 50 (!) olika doktorer som var okunnig inom ämnet och mer eller mindre tyckte hon var löjlig. Hon tog saken i egna händer, utbildade sig själv och behandlade sedan sig själv till symptomfri – 2 gånger dessutom! Först genom direkt T3-behandling som fungerade bra i flera år tills hon fick en ”Reverse T3” problem.

Jag har bara kommit halvvägs i boken ännu, som omhandlar själva problemen och behandlingarna av sköldkörteln. Andra halvan går mycket på Paleo-livsstilen och inte minst intervjuer och success-historier. Titeln är alltså; ”The Paleo Thyriod Solution”, av Eller Russ.  Ja, det är en typiskt amerikanskt bokomslag med skrämmande många och långa undertitlar, men låt inte det skrämma er! Som sagt: jag är bara halvvägs i boken men den har redan gett mig såpass mycket hopp om en lösning att det faktiskt bara är 1 timma sedan jag kom hem från doktorn och 7 provglas blod mindre i kroppen! Jag blev motiverad och samlade ork till att beställa tid för undersökning och inte minst kräva vad jag vet behöver testas. Nu delar jag med mig av det för att du som läser detta också kanske kan hitta en glimt att ta tag i dessa ”diffusa” problem.

Jag är såå nyfiken på mitt nästa möte hos doktorn om 2 veckor för att få veta provresultaten och ev. vägen vidare!! Det är så skönt nu när det är ”överstökat”. Den där ”konfrontationen” som det känns som man måste ta för att bli hörd och tagen på allvar. Och skulle det visa sig att inte ha något att göra med sköldkörteln över huvud taget – fine! DÅ VET jag i alla fall det, och kan undersöka vad annat jag behöver optimera i min kropp och mitt liv för att må optimalt!

Samtidigt tänker jag: ”Tänk om jag nu skulle få ett svar på saker och ting, får en behandling och helt plötsligt börjar må som en normal, pigg och aktiv tjej ska göra….och så har jag bara slösat bort en hög med år på att lufsa omkring och tro att det skulle bara vara så”         Då skulle jag bli jätteledsen! Eftersom jag helt klart har ‘valt bort’ mycket i livet för att jag antingen inte orkar eller är rädd för att jag inte ska orka eller hamna på botten av energi-stegen igen, så att det blir ännu jobbigare att klättra upp nästa gång.

Tänk att bara vakna upp och känna sig fullständigt vitaliserad, utvilad och smidig i kroppen! Jag tror jag har glömt bort hur den känslan faktiskt är…

Åter igen; Vi är skyldiga oss själva att lära oss om kroppen! Vi kan inte tro att någon ”magisk makt” utifrån (t.ex sjukvården) ska stå på trappen med en fantastisk lösning åt dig! Vi måste lära känna oss själva, bli observanta på hur vi mår och hur kroppen reagerar på olika situationer, träning, mat och miljön omkring oss. Eftersom precis, exakt varenda jävla liten ting hänger ihop så måste vi fatta och förstå på någon grundläggande nivå, åtminstone, hur det påverkar oss! Beklagar svärandet… Men våran hälsa ÄR faktiskt vårat egna ansvar i grund och botten! Och man ska inte behöva ta att näst intill bli skrattad åt av doktorn för att Du känner som du gör.

När jag kom in på läkarkontoret idag hade jag en lista (en lista faktiskt!) på tester som jag ville att dom skulle ta. Flera av punkterna blev ifrågasatt, men dom var absolut inte orelevant. Men då med en gång så började jag sjunka lite i stolen, för det känns ju inte helt bekvämt att berätta för doktorn vad som ska göras. Men trots allt så kände jag att det blev accepterat och väl mottaget då läkaren kryssade för alla ‘parametrar’ som skulle undersökas.

Denna förnöjelsen kostade 200kr! Och DET må jag säga är en mycket liten slant för ett omfattande laboratorie-arbete som kan ge dig en liten karta över vart du står hälsomässigt! Vi ska vara glada för att vi bor i landet vi bor med tanke på sådana utgifter!

Så med detta hoppas jag att du kanske också ska hitta tillbaka till din kraft och få rättmätiga svar på dina bekymmer. Jag kan bara rekommendera boken till er alla som känner ett fnugg av beröring av detta tema. Som vanligt hittade jag den direkt på Adlibris, där den bara kostade 191,- svenska riksdaler!

Ja, den finns bara att läsa på engelska, så jag hoppas verkligen att det inte blir några problem för dig. Den är översiktlig och lättläst egentligen!

Och jag återkommer om några veckor om detta! Så ska ni få veta hur det gick 😉 Stå på så länge!

 

”The Paleo Thyroid Solution”

Diet-förvirrad

Den här posten har jag haft länge i mitt huvud, nu ska vi se om jag kan lyckas få ned nånting av det jag har reflekterat över…

De senaste 5 åren har jag prövat att klura ut hur min kropp fungerar och vad som är mest ultimat för den…
Det är kanske  också de 5 mest hektiska åren (i media) med tanke på alla omdiskuterade dieter… Eller så är det kanske bara jag som känner så.
Men extremt mycket har det varit på den fronten! Och jag känner mig lite förvirrad… Trodde jag hade bra koll, om inte ”stenkoll”! Men vad hjälper det när man tycks sig veta mycket och slits mellan de olika teorierna som alla verkar vara logisk i en eller annan utsträckning.

För att bara börja i en ände så kan vi ta hela Low Carb-rörelsen som ett exempel, vare sig LCHF, Paleo, Atkins o.s.v o.s.v…. Och en sak kan vi slutfästa med en gång; socker å andra snabba kolhydrater har ingen bra av, och det märkte ju även jag fort en förändring när man sluta åt alla ”nyttiga” mackor i tid och otid. Även fast jag inte äter godis eller läsk (väldigt sällan i alla fall) kunde jag märka stor skillnad på humör och energi = tålmodighet och koncentration.

Jag började med att träna, igen! , för att se om det kanske kunde ge mig mer energi nu som jag hade jämnare energi generellt.  Efter ca ett halvår med 2-4ggr i veckan på gym gav jag upp…  Väldigt omotiverande att inte få nånting ”tilbaka” för mödan.

Fick besked ett par år efter att min dotter kom till världen att jag låg i gränsfall för hypothyreoidea – vilket kunde förklara saken… Men medisiner med den syntetiska versionen av thyroxin (skjöldkörtelns hormon för ämnesomsättning) gav ingen effekt…. Nog för att jag var utarbetad i samma veva som jag fick veta detta, och det vill alltså säga att det lika gärna kunde ha varit uttröttade binjurar som var hönan….eller ägget….elleeeer hönan!:)

I alla fall var jag beredd att pröva det mesta. Prövade bl.a ”akupunktur-flera-tusen”, men det hade ingen effekt på min energinivå då… Men till slut blev jag rekommenderad en homeopat-medicin av en väns mamma, som mer eller mindre hade ”kurerat” sig själv efter många års problem och lite hjälp att få. Naturligtvis köpte jag och provade! Efter den första och ena flaskan jag köpte kunde jag skryta med mer balanserat ork:) Nu var jag faktiskt bara vanligt trött ibland när jag borde vara det. Och sen tog jag det bara i perioder när jag kände att det började dala.

Men åter till kosten: som jag känner har varit prio ett för mig. För min del har det bara inte funkat att bara sätta igång och börja träna när man känner att resten inte är i balans först. Så det har blivit en hel del exprimenterande og personlig analysering av hur jag mår med det ena och utan det andra o.s.v.

Enligt blodtypedieten, som faktiskt också har väldigt logiska principer, så ska ju inte jag äta så mycket proteiner över huvud taget, MEN mest kolhydrater…! Och DÄR kan jag egentligen utesluta den teorin då jag faktiskt är ganska förtjust i min biff med bea, ägg och bacon till frukost – vilket LCHF låter mig njuta av med gott samvete!

Sen är jag ju till och från ganska inne på det här med raw food. (D.v.s att jag gillar tanken på att jag skulle kunna äta så) Alltså att inte tillaga maten för att undgå att förstöra näringen. Jag har tagit till mig en hel del kunskap om det, och får dåligt samvete när jag steker min biff.  BIFF?!! förresten! Det skulle inte en ”äkta” raw food entusiast gilla, som dessutom är vegan som oftast… Hm… Hur ska jag få till att blanda alla intressanta teorier om mat och kost.

Superfood! DET är intressant, och massa gott där! Massa goda shakes å smoothies man kan slänga ihop som är näringsrikt som tusan så kroppen inte ska behöva ”så mycket annat”. Men…. Det ingår ju en del söta frukter och juicer där då som strider lite mot low carb-dieterna… Så nu fick jag dåligt samvete igen..!

Och mitt i mina enstaka flytande måtider, när jag ska känna mig superhälsosam, kommer jag att tänka på den föreläsningen jag var på med hon norska doktorn som pratade om viktigheten att vi TUGGAR maten för att både magen och hjärnan ska uppfatta vad och hur mycket vi stoppar i oss, samt den energin vi förbrukar i processen og nyttan det gör för magen att jobba med maten, som igen ger mer mättnadskänsla över tid. Jaha…. Jo, men det är ju klart. (så paja tanken om att leva på shakes)

Det är ju viktigt också att allt man köper är ekologiskt… Man har väl sett nog med dokumentärer och läst böcker som har skrämt en från att köpa prossesserad och genmodifierad mat. ”Fy fan va svinigt alltså!”, tänker man……tills nästa gång man är på ICA….och 3-pack majs var så billigt (typ:))

Så det senaste då… 5:2 dieten! Ät va fan du vill i 5 dagar, bara du inte äter alls i 2…typ!! Och JA, det finns många logiska förklaringar till varför detta funkar så bra för kroppen och studier som visar till fantastiska blodfett-värden! OCH JA..! Dom första 5 dagarna låter ju underbart:) Jag har bara problem med att leva på en halv avocado sen ett dygn.

Och så har vi då t.ex Tim Ferriss, som skrev ”4-Hour Body”, och mer eller mindre har forskat på hur man snabbast och mest effektivt får resultat  (- vare sig kropp, tjäna pengar eller laga mat som en gud!) Han har utsatt sig själv för det mest  otroliga experiment för att komma fram til exakt vad som gör att kroppens reagerar som den gör och produserar reslultat. Hans viktigaste tips för viktnedgång, om du ska välja EN, är 30g protein inom en halvtimma efter att du vaknar!  Och jag som enligt en del grejer inte borde ha så mycket…:P

Jag ser ju att alla dessa dieter/livsstilar hjälper så många och tycker att alla verkar bra! Det är bara så synd att det ska hamna i debatter där det ena absolut ska vara bättre än det andra – så länge det är bra! Huvudsaken är ju att man väljer nånting som passar ens egen livsstil och som man enklast kan integrera i sin vardag.  Men viktigast av allt är att lyssna på vad DIN kropp behöver och mår bra av. Och det innebär att man måste prova sig fram. Lita inte på vad doktorn ger dig om kostråd, eller din jojo-bantande svärmor,  eller nån annan för delen! Det som funkar för andra behöver inte vara ditt svar nödvändigtvis. Jag letar lite fortfarande:) Alla borde vara mer intresserad av att skaffa sig kunskap om sin egen hälsa.  Och förhoppningsvis, inom snar framtid, är det en del av undervisningen redan från grundskolan:)

Men tills dess… Så ska jag fortsätta å grubbla, testa och lära, medans jag gör en tuggbar soppa på vegtariskt, okokat kött!