Etikettarkiv: hypothyroidea

Efter nästan ett år med behandling för hypothyreos…

Nu i slutet av januari har det gått ett år sedan jag fick börja med medicinering för hypothyreos. Efter att ha lagt fram en lång lista med saker som jag ville att doktorn skulle testa fick jag till slut hänvisning till en endokrinolog (hormonspecialist)  – för doktorn va faktiskt så ärlig och sa att hon inte hade så mycket insikt i sådana här saker, men att jag borde prata med en som var kunnig.

Så jag hade tid hos endokrinologen januari i fjol, visade upp blodprovresultaten och försökte så gott jag kunde att förklara hur de sista 10 åren hade varit.

Enda sen dess har jag fått föreslagit att jag kunde ha födselsdepression och liknande. Men jag var ju inte deprimerad, jag var lyckligast i världen för att ha blivit mamma. Problemet var ju bara att energin fortsatta att sjunka och kom aldrig tillbaka. Vilket man naturligtvis intalade sig själv med att säkert vara helt normalt. När jag äntligen får träffa specialisten föreslår han att det låter som ME?!

Men hallå!? ”Låter som ME…”  Jag har aldrig själv uppfattat mig så liksom, men samtidigt helt förbluffad över att han skulle föreslå något sådant före det som var tydligt på papper! Dessutom trodde jag att ME länge, om inte ännu, icke var en  godkänd diagnos.

Tror jag skrev om det här i det första inlägget med när behandlingen började, men i alla fall… När jag kollar igenom papperna nu från början till slut, för jag sparar på allt och ber om kopior på allt,  ser det ut typ så här;

Från tidigare journal kan doktor också se att jag fick påvisad ”latent hypothyreos” 2006, ca ett år efter min dotter kom till. Provade enbart levaxin i ca 1 år, men gav upp eftersom jag tyckte att det inte hade någon effekt. Orkade inte ta upp allt igen med doktor eftersom jag kände att allt var ett ork ändå. Tänkte att jag får väl helt enkelt ”skärpa mig” och ”sluta gnälla”. Provade en period till efter det ändå, men samma sak.

Jag fick väldigt tydligt intryck av att specialisten nog får många fall av ”gnällspikar” och försökte undanförklara min problem med. Han hade nästan tänkt skicka mig därifrån med ännu ett recept på Levaxin (vilket han ändå inte trodde skulle funka eftersom det inte hade gjort det förut och förmodligen inte hade något att göra med hypotyreos) när jag föreslog att åtminstone få prova en kombinationsbehandling med Liothyronin med Levaxinen. Han började förstå att jag kanske faktiskt hade lite insikt i det jag pratade om och gick med på det. Dessutom påpekade jag att det kanske kunde vara värt att kolla morgon-kortisol för att få en eventuell pekpinne på vad som kom först av ”hönan eller ägget”, då alla problem och symptom eskalerade under den tid jag drev egen firma och hade konstant stress. Så det fick jag också.

Men trots allt detta verkade han inte höja ögonbrynen över att jag hade 275 i Anti-TPO?! (Normalvärde 0-35) Men i svaret på nästa prov hade jag 276 och han skriver att det ”er förenlig med autoimmun hypotyreos” D.v.s Hashimotos!

Vid nästa tillfälle i mars får jag svar från en annan doktor på proverna, då min vanliga doktor är på semester, och han menar att även nu som TSH var på 2,54 ( så lågt som det aldrig har varit) så borde det bli lägre. T4 hade också sjunkit något. Kortisolen var på 203.

Jag märkte ju faktiskt stor skillnad när jag fick börja med kombinationshehandlingen. Det började faktiskt att hända nånting, och jag kände mig som ny på ett vis! Jag blev gradvis mer uthållig, sov bättre och hade generellt en mycket mer jämn energinivå – vilket var helt underbart både hemma och på jobb. Och den värsta hjärndimman började sakta med säkert lätta.

Sen kanske jag inte precis skuttade ned i vikt så lätt som jag trodde, men jag hade i alla fall mer energi till träning och kände en annan effekt på kroppen. Inte minst att jag faktiskt kände mig lite svettig efter aktivitet, och inte frös konstant, samt att morgontemperaturen var mer stabil.

Under varje provtagning har jag också testat fritt T3, men inte alltid fått svar på denna av nån anledning.

Sen vid provsvaren i juni var TSH uppe i 5,28 igen och fritt T4 9,3. Så vi ökade dosen Levaxin 2 dagar i veckan. Jag hade ju märkt att det började dala igen, och att man kanske av naturliga skäl blir omedvetet ”slarvig” med allt när man plötsligt mår mycket bättre. Att man aldrig ska lära sig!

Dessutom var anti-TPO fortfarande uppe i 254! Fritt T3 4,6, samt att jag hade testat DHEA-s, som låg på 8,6…. Vilket måste vara lite positivt ändå om jag har fattat det rätt. Det vill ju alltså motsvara en ung man i 25-års åldern (Jag; Kvinna; 35) Men jag har alltså inte fått detta förklarat för mig, utan undersökt allt själv – som det känns som man måste många gånger.

Så i augusti var faktiskt TSH nere på 2.19 helt plötsligt och vi ökade lite till på Levaxinen, så i oktober var den så bra som 0.99!!

Kanske vart jag optimistisk igen och slarvade med brödätandet m.m. Dessutom hade jag precis varit på studieresa i Champagne och höll på att avvänja mig på croissanter när jag fick svar i november så var jag på 4,19 igen på TSH.

Doktorn verkade förvirrad i sista brevet om huruvida vilken dos jag egentligen tog.

Men nu följer jag alltså 50uq Levaxin dagligen + 20uq Liothyronin. 75uq Levaxin på lördag+söndag.

Så i februari igen blir nästa provtagning.

Har provat mig fram med det mesta känns det som. Jag har egentligen sett på detta som Hashimotos och har därför försökt ta hänsyn till situationen också som det. D.v.s att jag har gjort det jag har kunnat för att stärka immunförsvaret. Och den var väl i den ”0.99-perioden” jag var duktigast på det. Förutom några dagar med croissanter 😛

Annars är det helt klart och tydligt några saker som påverkar allt positivt;

  • Minimera gluten! Har dock märkt att ordentligt bröd(!), alltså inte butiksbröd full av jäst, extra enzymer och extra gluten funkar betydligt bättre!
  • Tillskott som selen, sink, d-vitamin, järn, magnesium är viktiga att hålla i schack!
  • Ashwagandha har också hjälpt på traven!
  • Bra fett! – kokos (mct), smör, olivolja!
  • Moderat träning. Gärna styrka, som jag alltid har gillat. Har lärt mig nu att de perioderna då jag jävlar anamma skulle visa kroppen vem som bestämde gjorde jag det förmodligen värre. Så alltså  – inga maraton här eller hög/långvarig kardio!

Läs det du kommer över i ämnet! Det var boken; The Paleo Thyroid Solution som fick mig att ta tag i saken en gång för alla! Boken är faktiskt lättläst även om den är på engelska. Elle Russ ger väldigt konkreta råd över vad du ska be din doktor testa och hur resultaten bör se ut.

Så nu återstår alltså att göra sitt bästa igen fram till nästa blodprov – eller för alltid rättare sagt! Och då kommer jag nog be om en ny anti- TPO, och är den inte betydligt bättre då så bör specialisten börja att reagera. Det är ju ingen mening att bota den ”ytliga” felbalansen.

Tills dess; stå på själv! Hoppas som vanligt att mitt svammel ska hjälpa någon/fler att få insikt. Ta tag i problemet! Bli hörd! OCH – kommentera gärna och dela tips!

Det kommer mera!

SaveSave

Ett steg vidare…i rätt riktning förhoppningsvis!

Idag var äntligen dagen för att få träffa endokrinologen angående min hypotyreos.

Ganska precis på tiden får jag komma in och får genast ett gott intryck av doktorn. En mycket trevlig, lugn man som genast skapade förtroende. Han frågade lite om min bakgrund, vad jag jobbade med o.s.v. Så det basala: kollade blodtryck, lyssnade på hjärtat och kände på sköldkörteln.

Jag förklarade hur allt startade efter att jag fått min dotter för 11 år sen. Att jag alltid har varit väldigt intresserad av mat och hälsa, samt stort sett har haft ganska aktiva jobb och inte minst tränat i tillägg. Det har inte gett något som helst resultat eller överskottsenergi.

Berättade att jag fick börja med levaxin den gången och gav mer eller mindre upp efter ett år eller så för att jag inte kände någon större effekt. Han menade att det nog var smart i så fall och att det förmodligen inte var det jag behövde.Berättade också hur allt blev förvärrat i samband med att jag startade eget företag den gången och stressnivån hyfsat hög.

”Trött och sliten” har blivit närmast en folksjukdom sa han, och jag är helt enig. Det kan bero på 1.000.000 olika saker och ‘alla’ idag är mer eller mindre sliten. Vi är inte skapade för dagens samhälle som utvecklar sig i en rasande fart.

Mina senaste provresultat, som jag tog en vecka innan, tyckte han såg bra ut. Den här gången hade jag i alla fall en bra hb-nivå och ferritin-nivå, så det utesluter ju att jag fortfarande är slapp på grund av det. Men annars så tyckte han att mina TSH och T4 såg bra ut. Och att det inte verkade som någon anledning att bekymra sig för hypotyreos, men att det var i ”gränsvärde”.

-”Jag har med mig en kopia av de förra provresultaten.

Det ville han gärna se och det fick han. Jag påpekade att jag tyckte det var lite oroväckande med så hög nivå av antikroppar (Anti-TPO). Han menade att det inte behövde ha så stor betydelse, eller nånting i stil med att det fortfarande rådde många olika meningar om det.

Jag blir helt rådvill när jag sitter mitt emot en ”specialist” och får sånna svar. Jag tänkte bara att jag går inte här ifrån idag, efter att själv har utsatt problemen i 11 år (!), utan att komma i alla fall ETT steg vidare.

Så jag påpekar igen(vid detta tillfäll); varför att TSH förhöjt om nu T4 ser ”bra” ut? (För det var faktiskt det enda han hade tagit prov på) ”Jag har förstått att det kan vara ett konverteringsproblem i vissa fall, så att inte T4 bildar tillräckligt med T3”.  Han håller med om att det kan stämma, men igen kommer det en slags ramsa om hur om ”omdiskuterat” det är, och huruvida stor betydelse T3 har i kroppen o.s.v. Inte minst den skepsisen som finns bland många doktorer om just detta, och att han själv var skeptisk och att det fanns lite dokumentation på viktigheten av allt detta, utan att det viktiga i grund och botten var att endast förhålla sig till TSH-värdet.

?????

Berättade att jag själv började studera medicin men att jag inte orkade mer efter första året p.g.a hjärndimman och koncentrationssvårigheterna. Men att jag har haft god tid på mig att sätta mig in i just det här ämnet, sedan det först blev upptäckt av min doktor den gången. Inte bara det, men att jag verkligen dedikerat har använt alla dessa år på att jobba med mig själv, prova allt jag kan, för att sedan utesluta det jag kan – och det enda det leder till är detta.

Men så frågade jag; Finns det inte en möjlighet att i alla fall få prova en kombinationsbehandling med både T4 och T3 för att se om det är det som ska till för att få effekt? Då lyste han upp lite i alla fall och var väldigt behjälplig med att vi absolut kunde prova det, och att han hade ju behandlat andra patienter på det viset o.s.v o.s.v… Så vipps hade han gått igenom med mig både dosering, intervaller för blodprovstagning och genomgång tillsammans igen om 11 månader. Så det var väldigt postivit!!

Han berättade att han har gjort en del utredning med patienter angående ME (Kronisk Utmattningssyndrom) bl.a men att han heller sällan har kommit fram till något konkret egentligen.

Jag höll med han om det, att jag själv tycker att det är ett otroligt diffust och stort ämne och undrade förvånat om läkarvetenskapen trots allt hade godkänt DET som en faktiskt diagnos?? Jo, så var det faktiskt.

Sa att jag också har varit inom den tanken till en början men själv kommit fram till att det blir för många diffusa ”symptom” som jag inte relaterar till på samma sätt. Min fråga vidare var: ”Hur gör du själv med patienter som tydligen verkar behöva en grundligare utredning angående sådana här tillstånd där många av symptomen handlar just om att man är ”trött och slapp”? Brukar du kolla närmare på binjurarnas funktion t.ex?”

-”Jo, det stämmer. Kortisol kan också vara en orsak till att sköldkörteln underpresterar”

-”Det bad jag om att få testa sist, men det blev inte rekvirerat”

-”Ja men det kan vi ordna. Så det kan vi kolla på. Men jag kan säga att jag har gjort väldigt många sånna tester och nästan aldrig funnit något onormalt”

Men han skrev i alla fall ut rekvisition om det med och vart väldigt intresserad av hur fisket var i mina hemtrakter:)  Och med mig hem fick jag flera kopior av rekvisitioner för tiden framöver. Så nu är det bara att prova, se och hålla tummarna för att man kanske faktiskt och äntligen är inne på rätt spår! =) Jag är i alla fall väldigt spänd på att se hur jag kommer må framöver.

Och hade jag inte själv skrivit ned allt det här nu så hade jag aldrig kommit ihåg det. Det blev skrivet i bitar och ihop-pusslat kan jag säga… 😛

När jag kom på jobb efter mitt doktorbesök med apotekspåsen i handen så blev chefen orolig ”Det kan inte vara ett bra tecken”! Jo, sa jag. Det är faktiskt ett väldigt bra täcken. =) Till sist varnade jag för att om några månader så kanske dom fick träffa den ‘riktiga’ Ann-Sofie! Bekymrad undrade dom: ”Är hon snäll?” – Ja, mycket gladare och energisk i alla fall”!

Diet-förvirrad

Den här posten har jag haft länge i mitt huvud, nu ska vi se om jag kan lyckas få ned nånting av det jag har reflekterat över…

De senaste 5 åren har jag prövat att klura ut hur min kropp fungerar och vad som är mest ultimat för den…
Det är kanske  också de 5 mest hektiska åren (i media) med tanke på alla omdiskuterade dieter… Eller så är det kanske bara jag som känner så.
Men extremt mycket har det varit på den fronten! Och jag känner mig lite förvirrad… Trodde jag hade bra koll, om inte ”stenkoll”! Men vad hjälper det när man tycks sig veta mycket och slits mellan de olika teorierna som alla verkar vara logisk i en eller annan utsträckning.

För att bara börja i en ände så kan vi ta hela Low Carb-rörelsen som ett exempel, vare sig LCHF, Paleo, Atkins o.s.v o.s.v…. Och en sak kan vi slutfästa med en gång; socker å andra snabba kolhydrater har ingen bra av, och det märkte ju även jag fort en förändring när man sluta åt alla ”nyttiga” mackor i tid och otid. Även fast jag inte äter godis eller läsk (väldigt sällan i alla fall) kunde jag märka stor skillnad på humör och energi = tålmodighet och koncentration.

Jag började med att träna, igen! , för att se om det kanske kunde ge mig mer energi nu som jag hade jämnare energi generellt.  Efter ca ett halvår med 2-4ggr i veckan på gym gav jag upp…  Väldigt omotiverande att inte få nånting ”tilbaka” för mödan.

Fick besked ett par år efter att min dotter kom till världen att jag låg i gränsfall för hypothyreoidea – vilket kunde förklara saken… Men medisiner med den syntetiska versionen av thyroxin (skjöldkörtelns hormon för ämnesomsättning) gav ingen effekt…. Nog för att jag var utarbetad i samma veva som jag fick veta detta, och det vill alltså säga att det lika gärna kunde ha varit uttröttade binjurar som var hönan….eller ägget….elleeeer hönan!:)

I alla fall var jag beredd att pröva det mesta. Prövade bl.a ”akupunktur-flera-tusen”, men det hade ingen effekt på min energinivå då… Men till slut blev jag rekommenderad en homeopat-medicin av en väns mamma, som mer eller mindre hade ”kurerat” sig själv efter många års problem och lite hjälp att få. Naturligtvis köpte jag och provade! Efter den första och ena flaskan jag köpte kunde jag skryta med mer balanserat ork:) Nu var jag faktiskt bara vanligt trött ibland när jag borde vara det. Och sen tog jag det bara i perioder när jag kände att det började dala.

Men åter till kosten: som jag känner har varit prio ett för mig. För min del har det bara inte funkat att bara sätta igång och börja träna när man känner att resten inte är i balans först. Så det har blivit en hel del exprimenterande og personlig analysering av hur jag mår med det ena och utan det andra o.s.v.

Enligt blodtypedieten, som faktiskt också har väldigt logiska principer, så ska ju inte jag äta så mycket proteiner över huvud taget, MEN mest kolhydrater…! Och DÄR kan jag egentligen utesluta den teorin då jag faktiskt är ganska förtjust i min biff med bea, ägg och bacon till frukost – vilket LCHF låter mig njuta av med gott samvete!

Sen är jag ju till och från ganska inne på det här med raw food. (D.v.s att jag gillar tanken på att jag skulle kunna äta så) Alltså att inte tillaga maten för att undgå att förstöra näringen. Jag har tagit till mig en hel del kunskap om det, och får dåligt samvete när jag steker min biff.  BIFF?!! förresten! Det skulle inte en ”äkta” raw food entusiast gilla, som dessutom är vegan som oftast… Hm… Hur ska jag få till att blanda alla intressanta teorier om mat och kost.

Superfood! DET är intressant, och massa gott där! Massa goda shakes å smoothies man kan slänga ihop som är näringsrikt som tusan så kroppen inte ska behöva ”så mycket annat”. Men…. Det ingår ju en del söta frukter och juicer där då som strider lite mot low carb-dieterna… Så nu fick jag dåligt samvete igen..!

Och mitt i mina enstaka flytande måtider, när jag ska känna mig superhälsosam, kommer jag att tänka på den föreläsningen jag var på med hon norska doktorn som pratade om viktigheten att vi TUGGAR maten för att både magen och hjärnan ska uppfatta vad och hur mycket vi stoppar i oss, samt den energin vi förbrukar i processen og nyttan det gör för magen att jobba med maten, som igen ger mer mättnadskänsla över tid. Jaha…. Jo, men det är ju klart. (så paja tanken om att leva på shakes)

Det är ju viktigt också att allt man köper är ekologiskt… Man har väl sett nog med dokumentärer och läst böcker som har skrämt en från att köpa prossesserad och genmodifierad mat. ”Fy fan va svinigt alltså!”, tänker man……tills nästa gång man är på ICA….och 3-pack majs var så billigt (typ:))

Så det senaste då… 5:2 dieten! Ät va fan du vill i 5 dagar, bara du inte äter alls i 2…typ!! Och JA, det finns många logiska förklaringar till varför detta funkar så bra för kroppen och studier som visar till fantastiska blodfett-värden! OCH JA..! Dom första 5 dagarna låter ju underbart:) Jag har bara problem med att leva på en halv avocado sen ett dygn.

Och så har vi då t.ex Tim Ferriss, som skrev ”4-Hour Body”, och mer eller mindre har forskat på hur man snabbast och mest effektivt får resultat  (- vare sig kropp, tjäna pengar eller laga mat som en gud!) Han har utsatt sig själv för det mest  otroliga experiment för att komma fram til exakt vad som gör att kroppens reagerar som den gör och produserar reslultat. Hans viktigaste tips för viktnedgång, om du ska välja EN, är 30g protein inom en halvtimma efter att du vaknar!  Och jag som enligt en del grejer inte borde ha så mycket…:P

Jag ser ju att alla dessa dieter/livsstilar hjälper så många och tycker att alla verkar bra! Det är bara så synd att det ska hamna i debatter där det ena absolut ska vara bättre än det andra – så länge det är bra! Huvudsaken är ju att man väljer nånting som passar ens egen livsstil och som man enklast kan integrera i sin vardag.  Men viktigast av allt är att lyssna på vad DIN kropp behöver och mår bra av. Och det innebär att man måste prova sig fram. Lita inte på vad doktorn ger dig om kostråd, eller din jojo-bantande svärmor,  eller nån annan för delen! Det som funkar för andra behöver inte vara ditt svar nödvändigtvis. Jag letar lite fortfarande:) Alla borde vara mer intresserad av att skaffa sig kunskap om sin egen hälsa.  Och förhoppningsvis, inom snar framtid, är det en del av undervisningen redan från grundskolan:)

Men tills dess… Så ska jag fortsätta å grubbla, testa och lära, medans jag gör en tuggbar soppa på vegtariskt, okokat kött!