Rättvist ljugande för barn

Läste om det här på nåt ställe som jag inte kommer ihåg. Och frågan var: När är det rättvisst att ljuga för barnen?

Hm… Ett par exempel skulle ju kunna vara, (som jag vet en del kanske använder sig av):)

* ”Glassbilen har slut på glass när den spelar den där melodin, lilla vän”

* ”Snobben bor på en annan gård nu där han kan jaga bilar hela dagen”   eller…

* ”Farfar dog för att han var gammal…” även fast det kanske inte alls var därför.

Men är det mer rättvist…? 🙂 Bara för att vi (vuxna) tycker att det liksom ska skona dom om vi vrider och vänder på allt..?

En sak som funkar jäkligt bra är att vara så störtärlig man bara kan. För om ditt barn har en fundering, så kan du ge dig tusan på att det är ingen som kan ta en så rak förklaring – och sen vara nöjd med det!  Det beror ju lite på ämne förståss;) Det är inte allt man faktiskt måste berätta. Men gör det inte mer komplicerat än det behöver vara. För jo, man fattar..! Och det kommer jag fortfarande ihåg sen jag var liten.

Har nog aldrig trott på jultomten heller tror jag… Kanske för att det inte fanns nånstans för morfar att gå ut ”å köpa tidningen” där vi bodde;))Inte för att jag har nånting emot traditioner med olika figurer för att skapa spänning runt det:)

Undra när vi egentligen mister den där ”självklarheten” som man har som liten? Är det när man har gått skola i minst 12år för att lära sig ”rätt och fel” kanske?

Vad tror du?:) Vad är rättvist ljugande för barn?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *