Dö ung så sent som möjligt!

”The idea is to die Young as late as possible”. Ashley Montagu.

DEN tyckte jag var bra. Det skulle kunna vara mitt uttryck, jag hade bara aldrig formulerat det så bra.

För trots mitt ”långa” liv kan jag  säga en sak som är säkert: TID är det mest dyrbara vi har! Vi kan jobba mycket och tjäna massa pengar, men vad hjälper det om vi inte har tid att använda dem med vänner och familj?

Man kan också ha väldigt lite pengar, jobba lite och ha massa fritid, men vad hjälper det om vi aldrig har råd att göra vad vi vill med fritiden? Eller åtminstone NÅNTING med fritiden.

Det är en viktig balans. Man kan ju göra som jag har gjort också: Jobba skitmycket och INTE tjäna pengar – typ! DET är det sämsta alternativet kan jag lova. Allt faller samman i ens liv då. Inte har man tid eller energi till det som verkligen betyder nånting här i livet, och inte har man råd heller om det så skulle öppna sig en lucka.

Tid ÄR pengar. Ja, så är det bara! Pengar är inte tid, för man kan inte köpa förlorad tid. Man kan köpa nästan allt i hela världen för pengar, men förlorad tid går INTE är ersätta. Det går inte att sätta ett pris på egentligen. Men visst kan man ju offra tid, pengar och energi på att planera och se fram emot en semester t.ex.

Men just här och nu, när jag sitter på min soliga veranda med utsikt över laksälven, skön bris, valpen som leker runt omkring mig – och inte minst ett litet glas Negroamaro – då känner man faktiskt hur tacksamheten bara svallar inom en.

Värdefull tid behöver inte vara häftiga upplevelser eller dyrt på något vis… Men dom här små glimtarna i vardagen som är så fantastisk härliga, som vi många gånger inte ser. Barnen har precis lagt sig och du har en kvällsro som bara kan upplevas just med barn… Eller rättare sagt när dom sover =)

Och då kommer vi över på tanke nr2: Det här med dåligt samvete…. Hur vi i tillägg förstör våran fritid med att ha  dåligt samvete för allt. Kanske speciellt kvinnor. Kanske speciellt mammor…

Dåligt samvete för att inte räcka till, för att inte vara en god nog förälder och använda mer tid på barnen, dåligt samvete för att man inte har hållit kontakt med vänner och familj som man skulle ha önskat… Dåligt samvete för att vi ”unnar” oss saker… För vi måste ju kalla det för att ”unna sig”… Vi kan inte bara ge oss själv nånting för att vi KAN, nej vi måste ”unna oss” det, för man måste liksom förtjäna det på nåt vis, och ge sig själv ursäkter till varför man borde få.

Dåligt samvete för allt vi ”borde”… Så som träna, äta mer hälsosamt, städa i källaren/garaget, gå igenom alla pappershögar m.m.

Dåligt samvete för allt vi bara tänker… Som om karman ska komma och slå oss i skallen om vi inte är duktiga flickor?!? Och jag tycker ändå att jag har gjort allting ganska regelrätt i mitt liv, men det är ju helt klart inte det som har ”lönat sig” alltid. När det då går min väg så väntar jag genast på att nånting dåligt måste komma och ”jämna ut” det bra-iga. Det funkar ju inte alltid så naturligtvis, men visst är det väl mer märkbart att sämre saker sker efter en period som har varit bra. Det är väl livets cykler, men det är ju inte straff för vad vi har gjort eller inte har gjort. Men det är nästan så jag förväntar ändå att jag borde vinna stort på nästa skraplott bara för att jag skänkte panten till Röda Kors. Typ.

Dom som gapar och skriker högast får mest. Är det så? Ja, många gånger är det ju precis så det är! Men inte fan får man väl nånting om man heller inte säger nånting. Man får sällan hjälp om man inte faktiskt frågar om det. Man får inte svar om man inte ställer frågor. Man får inte saker utan att kräva sin rätt ibland. Och ibland kan man få stryk också…! Just för att man ”ber om det”:)   Man får ALLTID det man ber om..!! Åter igen, det är attraktionslagen;)

Det enda det gör allt det här dåliga samvetet, för onödiga ting, är helt enkelt att förstöra för möjligheterna och potentialet vi har att göra  det vi vill med våra liv. Vi begränsar oss så sjukt mycket bara för att vi bekymrar oss över vad folk ska tro/tänka/säga om oss eller det vi gör. Så ska det inte vara.  Därför blir vi inte brydd heller när vi har så jäkla mycket otur och allt bara ”går åt helvete hela tiden”, för det är ju precis vad vi har lagt upp till. -”Ja, se där ja! Jag visste det! Det gick åt helvete nu också!!” Vilken överraskning va!?

Vi åldras garanterat i förtid av all sån skit. Och målet är ju att dö ung så sent som möjligt, eller hur?:) Så länge man får åldras och känna sig ung och har saker att glädjas över, och inte minst uppskatta dem, så har man all förutsättning att leva ett gott liv. Vi har sällan riktigt god grund att klaga i alla fall.

“Neurosis is just a high-class word for whining,” Albert Ellis

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *