Kategoriarkiv: Filosofi

Mina alldeles egna filosofier, och kanske en del inspel från andra:)

Själv är inte ensam

Jag har hittat mig själv i boken; ”Själv – kraften i egentid” av Linus Jonkman. Det är som om jag skulle ha skrivit boken själv. Äntligen någon som törs säga det högt!

Det är skillnad på att tycka om att vara för sig själv och att vara ensam eller ”isolera” sig från omvärlden. En del behöver bara kanske ännu mer egentid än andra, och sätter den högt på sin prioritetslista. Det behöver inte betyda att man är en ”eremit” eller ”osocial”! Ordet  ”osocial” har ju närmast blivit ett skällsord. ”Herregud! Du är ju så j-vla osocial!” Som att man konstant måste omringa sig med folk och ‘happenings’.

Så som Linus beskriver sig själv i boken precis så känner jag med. Jag är inte rädd för att vara för mig själv. Jag älskar mina stunder med självsamhet. Jag behöver dom! Det är då jag kan få grubbla/läsa/lyssna/se på vad jag vill – ostört! Och det är min största källa till påfyll av energi. När jag kan få tid att gå igenom dagen. Smälta intryck och nya saker man har lärt sig. Medans för andra skulle det vara en mycket stor stressfaktor! Att sitta ensam och ”inte ha någonting att göra”, eller någon att prata med. Eller bara det att inte ha prat, trafik och massa ‘white noise’ runt omkring en konstant.

Speciellt med jobbet jag har där det är kundservice och glada leenden hela dagen lång. Då känner jag faktiskt att jag har extra mycket behov igen av att inte ”vara social” när jag kommer hem på kvällen. Samtidigt som jag uppmanar folk, och pratar om sällsyntheten, av spontana kaffe-besök idag.

För jag älskar att vara med vänner och familj. Att samla folk runt ett middagsbord och sitta där och surra många, många timmar är det mysigaste jag vet. Så jag har ingeting emot det om det helt plötsligt händer. Jag kan absolut vara spontan – och samtidigt….INTE söka efter extra sällskap… Makes no sense? Nä, jag vet!

Jag är absolut introvert! Men samtidigt nyfiken, älskar att lära mig nya saker (helst konstant), att absorbera ny information (även om det inte fastnar), samt bli känd med nya personligheter! Allt är en del av det som jag vill hem och grubbla på sen – i min självsamhet:)

Jag trivs enormt bra i mitt eget sällskap. Jag ser fram emot, planerar och nästan stressar med tiden jag har för mig själv. Tänker också att jag borde passa på att hälsa på någon jag inte träffat på länge… Men så kommer den lediga dagen…Och vad är väl bättre då än att smyga iväg tidigt på gymmet (när man är heeelt ensam), komma hem, gå en sväng med hunden, krypa upp i soffan med bok/film och go-frukost?!

Samma sak med mina resor till och från jobb. Den timman i bilen dit och timman hem är ju också egentid. Då kan man skråla falskast möjligt till sina favvo-låtar och lyssna på de mest ”cheesy” självhjälpsböcker utan att någon dömmer en 😉

Få böcker jag känner att jag nästan med en gång vill lyssna på igen, men denna känns värd att repetera genast!

För som introvert känns det ju också lite fy, fy att inte använda tiden på att lyssna/se/lära något nytt i stället. Därför skrattade jag lite för mig själv när han i boken pratar om dom som vill se sin favvo-film om och om igen, medan vi introverta, med hög öppenhet, naturligtvis vill se något nytt. Känns som mig och min sambo vilken kväll som helst när vi ska bli enig om en film att se. Han föreslår ”Forrest Gump” för sjuttioellvte gången, och jag säger alltid; ”men det finns väl nån ny film vi INTE har sett?!”

Jag tillhör den som bara sett ”Titanic” en gång! För jag vill minnas känslan från den ENA gången jag såg den och blev helt mindblown. Magin försvinner liksom om du tittar sönder en film som gav dig wow-känsla första gången. Så resonerar jag i alla fall:)

Det var som sagt en spot-on bok! Speciellt i dessa dagar då det tjatas och gnagas sönder om ‘kliva ur comfort-zonen’, och socialisera (både dig och barnen – annars är du en dålig förälder kom ihåg!), delta på ‘allt’!, baka till ‘alla’ möten och vara en äkta ”soccer-mum”!! Dra åt helvete så irriterad allt det där gör mig! Dom som pallar det, på äkta, liksom! = Grattis till er! Jag beundrar er! Jag avgudar er! Jag önskar faktiskt ett man kunde vara lite så själv, men sorry….jag är en annan människa. Det känns fullkomligt onaturligt för mig. Och jag har prioriterat mitt liv annorlunda för att ge tid och energi till de viktigaste i mitt liv på de bästa sätt JAG kan.

Och känner Du igen dig i en gnutta av det babblet jag just skrev – så läs boken!! Du kommer känna det som du har fått en ny bästa vän! ”Äntligen någon som förstår mig”! Just när du trodde att du var som ensammast i världen och bara du var annorlunda. Haha!

Säger som Tony Robbins; Say I !!!

 

 

 

ALLA har ”ADHD”….mer eller mindre.

Det är svårt att ta upp det här temat med en mycket kritisk synvinkel utan att bli sett på som ”mamman-som-tror-att-ingenting-kan-drabba/vara fel-på-hennes-barn”-typen.

Länge försökte skolan övertyga mig om att min dotter nog behövde den här diagnosen för att de skulle få in en extra resurslärare för henne. När hon fortfarande gick på dagis hade jag faktiskt själv funderingar över detta och om det kunde vara tillfälle. Min största bekymmer var väl hennes impulsivitet i kombination med väldigt lite konsekvenstänkande. Men den gången så fick inte mina bekymmer medhåll – vilket jag är glad för:) Jag inser ju nu med lite fler år på ”mamma-nacken” att det var fullkomligt normalt:)

Skolan blev förståss lite annorlunda. Det var svårt att sitta still och koncentrera sig, fokusera på vad som blev sagt till henne, blev lätt ovän med klasskompisar. Men det är kanske inte heller så jäkla onormalt när man är 5,5 år.

Det visade sig bli bättre på ny skola i 3:e klass. Och ”symptomen” verkade försvinna. Men rapporten hängde fortfarande kvar från förra skolan och de nya lärarna verkade övertygade om att hon kanske behövde lite extra hjälp för att ”inte gå miste om sitt fulla potential”.

Jag däremot vet mycket mer om temat numera och jag har heller aldrig sett några tydliga tecken på svåra koncentrationssvårigheter eller hyperaktivitet. Så om inte ens jag som mamma kan märka av detta hemma så tycker jag det blir väldigt onödigt att stämpla detta i hennes journal för att hon ska få extra hjälp.

Det vart naturligtvis inte så. Jag nekar absolut inte mitt barn extra hjälp om möjligt att utveckla sitt fulla potential om möjligt. Men att göra det för att det är enda utvägen för skolan att ha mer folk går jag inte med på!

Men i alla fall… I denna veva kom jag över denna bok; ”ADHD does not exist” av Richard Saul. Jag har precis avslutat den nu och här kommer min recension:

Författaren av boken är doktor och har träffat över 5000 patienter med denna ena fel-diagnos; ADHD. Medans ADHD är en stor samling av symptom som inte har någon annan grund eller kan testas fysiskt, beskriver han här alla de olika sjukdomar, syndrom och svårigheter som det härstammar ifrån. Ingen har ADHD, men det har blivit en himla ”bekväm” diagnos och sätta ifall vi är osäker på orsaken.

Titeln är provocerande – jag vet! Och det är inte det att jag säger att många har allvarliga problem med rörande uppmärksamhet och hyperaktivitet, jag känner flera. Och dom förtjänar hjälp och behandling så snart som möjligt. Men om man inte behandlar grunden till problemen så gör ma det kanske värre med stimulerande mediciner.  (I boken finns patienthistorier till varje ämne.)

Och det är inte så ologiskt faktiskt, när man läser denna bok, att det är otroligt många olika saker som fysiskt och psykiskt kan leda till problem med koncentration och diffust beteende. Speciellt eftersom det handlar mycket om barn, där det först blir uppmärksammat, som kanske upplever en del olika saker….där grunden till problemen aldrig kommer fram för att dom aldrig har sett på dem som problem – utan bara trott att det var så för andra barn med. Jag pratar om allt från syn- och hörselproblem till schizofreni.

Men det kan vara sömn, bipolärt, allergier, olika former av autism, OCD, tungmetaller, tumörer, genetiska syndrom, järnbrist…eller så ”enkelt” som problem med syn och/eller hörsel som gör att barn/vuxna utagerar eller kompenserar på annat vis.

Jag tycker boken är absolut värd att läsa, vare sig du eller någon i din omgivning sliter med liknande. Det ger hur som helst en mycket bredare förståelse för vilken komplex diagnos ADHD är, och hur fel det kan bli att använda den. Idag hör vi så mycket om det hela tiden. Vi läser om det överallt. Kända står fram med problemet. Och fler och fler ungar är idag tydligen onormalt aktiv…?? Jag vet inte jag. Sist men inte minst får vi inte glömma att miljö spelar en stor roll här. Vi lever trots allt i en tid där vi är konstant överstimulerade av intryck och information. Vi glömmer bort att leva i den verkliga världen, och lära våra barn det samma.

Under har jag tidigare skrivit upp linkar och tips i ämnet. Kommer inte ihåg exakt vad allt gällde den gången:) Men nu har jag färdigställt denna artikel:) Så kika gärna vidare på dessa länkar till artiklar och böcker och ämnen.

Hoppas du hade något vettigt utav det jag skrivit:)

 

Googla: Feingolddietten

http://time.com/25370/doctor-adhd-does-not-exist/

Helsedirektoratet – Veiledning for diagnostiering go behandling av ADHD

Piller & Profiter – John Virapen

Jag är blyg

Det har jag alltid sagt till mig själv. ”Nä, det kan inte lilla jag göra, för det törs ju inte jag” eller ”Det kan ju inte jag som är så blyg göra”.

Varför säger man så till sig själv??

Ibland stannar jag upp och tänker efter… Är jag verkligen så blyg och rädd som jag ska ha det till? Vad är det jag har fått till hittills?

Och när jag tänker igenom just det…så är det ingenting jag har gjort här i livet för att ‘kompisen’ skulle göra det, studera där eller flytta dit…vad det nu än är. Jag har gjort det jag har gjort heelt ensam.

Jag har gått skolor/utbildningar, flyttat och jobbat på helt nya ställen utan att känna någon annan. Och när jag har blivit frågad om att utföra vissa uppdrag där hjärnan bara skriker ”Nej, tack!” – svarar käften; ”Ja! Det kan jag” Som någon slags reflex som vet hur nyttigt det är för mig att ta nya utmaningar, våga och därmed utvecklas!

Allt jag har gjort har startat med ”ja, det hade ju varit kul/häftigt, men det kan ju inte jag…” Men nu har jag ju trots allt genomfört så många av dom sakerna redan – och jag dog ju inte av nån av dom.

Det här temat dök upp i mina tankar åter en gång efter att tillfälligt ha pratat med min gamla hemkunskaps-lärare bl.a. Och annat folk jag på många ironiska vis har blivit känd med den sista tiden. Det går upp för mig mer och mer hur viktig dom där tillfälligheterna med ”strangers” faktiskt är…. Nya kontakter… Små trådar som knyts ihop… Möjligheter som öppnas… Och chanser att ta i akt!

Ingenting av det jag hittills har gjort trodde jag att jag kunde göra. Eller passa till att göra.

Livet är ganska spännande på det viset:) Det utvecklas/ändras/förändras konstant, och man vet aldrig vad det kan leda till. Där har vi alla ett val – att välja att det vi upplever ska leda till något positivt! Det är vårat ansvar och jobb.

Men även om mina mål och framgångar inte precis har inneburit att bestiga Mount Everest eller liknande så har det varit stort för mig. Jag har haft alla möjligheter och en uppväxt att skylla på om jag hade velat gräva ner mig. Jag bara väljer att INTE!

Många jag pratar med om just det här, som också sitter med samma känsla, och säger till sig själv att dom inte kan för att dom är för blyg, har som regel också alltid uppnått ganska mycket på sin korta tid i livet. Ändå, precis som mig och många andra, tvivlar dom på att dom kan göra nästa ‘grej’, eller har det som ska ‘till’.

Kanske man ska bli lite duktigare på att säga; ”Det där fick jag fanimej också till, ha!”

Säga till sig själv; ”Fan, bra Ann-Sofie! Du klarade det!”

Ett liten grej jag delade som nyårslöfte (som jag aldrig haft tidigare) var just; Att vara snällare mot sig själv! Jag delade det förslaget i förbindelse med en jul-annons jag gjorde om mina underkläder och just hur kvinnor/mammor sätter sina egna behov sist – också när det gäller att ha bra underkläder. Men det är så sant! Har tänkt mycket på det…mer och mer… Vi måste vara snällare mot oss själv, för då blir vi även så mycket mer trevlig mot andra. Så även om det kommer en bit in på nyåret har det börjat sjunka in… Tänk på det du med!

Var snäll mot dig själv – först! 😉

Ett steg vidare…i rätt riktning förhoppningsvis!

Idag var äntligen dagen för att få träffa endokrinologen angående min hypotyreos.

Ganska precis på tiden får jag komma in och får genast ett gott intryck av doktorn. En mycket trevlig, lugn man som genast skapade förtroende. Han frågade lite om min bakgrund, vad jag jobbade med o.s.v. Så det basala: kollade blodtryck, lyssnade på hjärtat och kände på sköldkörteln.

Jag förklarade hur allt startade efter att jag fått min dotter för 11 år sen. Att jag alltid har varit väldigt intresserad av mat och hälsa, samt stort sett har haft ganska aktiva jobb och inte minst tränat i tillägg. Det har inte gett något som helst resultat eller överskottsenergi.

Berättade att jag fick börja med levaxin den gången och gav mer eller mindre upp efter ett år eller så för att jag inte kände någon större effekt. Han menade att det nog var smart i så fall och att det förmodligen inte var det jag behövde.Berättade också hur allt blev förvärrat i samband med att jag startade eget företag den gången och stressnivån hyfsat hög.

”Trött och sliten” har blivit närmast en folksjukdom sa han, och jag är helt enig. Det kan bero på 1.000.000 olika saker och ‘alla’ idag är mer eller mindre sliten. Vi är inte skapade för dagens samhälle som utvecklar sig i en rasande fart.

Mina senaste provresultat, som jag tog en vecka innan, tyckte han såg bra ut. Den här gången hade jag i alla fall en bra hb-nivå och ferritin-nivå, så det utesluter ju att jag fortfarande är slapp på grund av det. Men annars så tyckte han att mina TSH och T4 såg bra ut. Och att det inte verkade som någon anledning att bekymra sig för hypotyreos, men att det var i ”gränsvärde”.

-”Jag har med mig en kopia av de förra provresultaten.

Det ville han gärna se och det fick han. Jag påpekade att jag tyckte det var lite oroväckande med så hög nivå av antikroppar (Anti-TPO). Han menade att det inte behövde ha så stor betydelse, eller nånting i stil med att det fortfarande rådde många olika meningar om det.

Jag blir helt rådvill när jag sitter mitt emot en ”specialist” och får sånna svar. Jag tänkte bara att jag går inte här ifrån idag, efter att själv har utsatt problemen i 11 år (!), utan att komma i alla fall ETT steg vidare.

Så jag påpekar igen(vid detta tillfäll); varför att TSH förhöjt om nu T4 ser ”bra” ut? (För det var faktiskt det enda han hade tagit prov på) ”Jag har förstått att det kan vara ett konverteringsproblem i vissa fall, så att inte T4 bildar tillräckligt med T3”.  Han håller med om att det kan stämma, men igen kommer det en slags ramsa om hur om ”omdiskuterat” det är, och huruvida stor betydelse T3 har i kroppen o.s.v. Inte minst den skepsisen som finns bland många doktorer om just detta, och att han själv var skeptisk och att det fanns lite dokumentation på viktigheten av allt detta, utan att det viktiga i grund och botten var att endast förhålla sig till TSH-värdet.

?????

Berättade att jag själv började studera medicin men att jag inte orkade mer efter första året p.g.a hjärndimman och koncentrationssvårigheterna. Men att jag har haft god tid på mig att sätta mig in i just det här ämnet, sedan det först blev upptäckt av min doktor den gången. Inte bara det, men att jag verkligen dedikerat har använt alla dessa år på att jobba med mig själv, prova allt jag kan, för att sedan utesluta det jag kan – och det enda det leder till är detta.

Men så frågade jag; Finns det inte en möjlighet att i alla fall få prova en kombinationsbehandling med både T4 och T3 för att se om det är det som ska till för att få effekt? Då lyste han upp lite i alla fall och var väldigt behjälplig med att vi absolut kunde prova det, och att han hade ju behandlat andra patienter på det viset o.s.v o.s.v… Så vipps hade han gått igenom med mig både dosering, intervaller för blodprovstagning och genomgång tillsammans igen om 11 månader. Så det var väldigt postivit!!

Han berättade att han har gjort en del utredning med patienter angående ME (Kronisk Utmattningssyndrom) bl.a men att han heller sällan har kommit fram till något konkret egentligen.

Jag höll med han om det, att jag själv tycker att det är ett otroligt diffust och stort ämne och undrade förvånat om läkarvetenskapen trots allt hade godkänt DET som en faktiskt diagnos?? Jo, så var det faktiskt.

Sa att jag också har varit inom den tanken till en början men själv kommit fram till att det blir för många diffusa ”symptom” som jag inte relaterar till på samma sätt. Min fråga vidare var: ”Hur gör du själv med patienter som tydligen verkar behöva en grundligare utredning angående sådana här tillstånd där många av symptomen handlar just om att man är ”trött och slapp”? Brukar du kolla närmare på binjurarnas funktion t.ex?”

-”Jo, det stämmer. Kortisol kan också vara en orsak till att sköldkörteln underpresterar”

-”Det bad jag om att få testa sist, men det blev inte rekvirerat”

-”Ja men det kan vi ordna. Så det kan vi kolla på. Men jag kan säga att jag har gjort väldigt många sånna tester och nästan aldrig funnit något onormalt”

Men han skrev i alla fall ut rekvisition om det med och vart väldigt intresserad av hur fisket var i mina hemtrakter:)  Och med mig hem fick jag flera kopior av rekvisitioner för tiden framöver. Så nu är det bara att prova, se och hålla tummarna för att man kanske faktiskt och äntligen är inne på rätt spår! =) Jag är i alla fall väldigt spänd på att se hur jag kommer må framöver.

Och hade jag inte själv skrivit ned allt det här nu så hade jag aldrig kommit ihåg det. Det blev skrivet i bitar och ihop-pusslat kan jag säga… 😛

När jag kom på jobb efter mitt doktorbesök med apotekspåsen i handen så blev chefen orolig ”Det kan inte vara ett bra tecken”! Jo, sa jag. Det är faktiskt ett väldigt bra täcken. =) Till sist varnade jag för att om några månader så kanske dom fick träffa den ‘riktiga’ Ann-Sofie! Bekymrad undrade dom: ”Är hon snäll?” – Ja, mycket gladare och energisk i alla fall”!

Vårens nyheter och 25-årsjubileum!

Sitter här efter en fantastisk helg i Sollentuna, med alla härliga damer från PXC, och försöker smälta alla intryck!

Det var första gången jag har deltagit  – och vilken otrolig första gång! Bra tajmat att få träffa alla under detta 25-årsfirande och inte minst ”first hand” få se alla nya spännande nyheter och förändringar som kommer framöver.

Vi fick en fantastisk modevisning av våra egna försäljare på vårens nyheter. Det var alla typer former, storlekar och åldrar som framförde showen – vilket jag älskar! Det är så det ska va. Vi är olika och det är ‘så här’ vi ser ut, och det visar bara hur vackra vi alla är, och hur viktigt det är med bra underkläder som fyller en funktion och får oss att känna oss vackra  – oavsett storlek och ålder!

Men det ska kanske nämnas att när herrarnas  nyheter, nya modeller av boxers från Alexander Cobb, skulle visas vart det av någon konstig anledning lite mer jubel bland dam-skaran Killarna var inhyrda för jobbet kan vi säga, och det gjorde dom jäkligt bra!

Vidare fick vi finfrämmande från Kanada. Nämligen grundaren av ”Soak”- Jacqueline Sava! Äntligen fick vi det perfekta tillbehöret till våra varor – nämligen produkter att vårda våra underkläder med på ett skonsamt sätt, så vi kan ta hand om våra kära investeringar:)

Vi fick en fantastisk presentation och upplärning om produkterna, samt prover och hemläxa faktiskt! Att prova handtvätta ett plagg på vårat hotellrum samma kväll. Och jag måste bara säga att det förklarar varför ‘Soak’ har fått så mycket skryt och uppmärksamhet runt omkring i världen.  Produkterna är faktiskt one of a kind!

Detta specialdesignade handtvättmedel är gjort för att milt men effektivt kunna tvätta dina allra mest delikata och älskvärda plagg. Därför kallas det ”soakworthy” när dina plagg förtjänar fin behandling 😉 Speciellt vi som säljer exklusiva bh’ar vill att kunden ska kunna bevara sin favorit-bh så länge som möjligt – det är ju en investering som sagt! Och nu blir vi dom enda i landet som återförsäljare! Vilket privilegium!

Några av egenskaperna till produkterna är att:

  • Dom är sls-fri och färgfri. Dom är alltså inte gjorda för att skumma en hel hög, och har heller inte enzymer som bryter ned fibrer i tyget.
  • Det är en s.k ”rinse free formula”. D.v.s att du ska inte behöva skölja, skölja och skölja. Och du slipper den där tvålkänslan på händerna!
  • Produkterna är gjorda på fasiliteter för hudvård och inte en fabrik för andra rengöringsmedel, och håller därmed en mycket ”strängare” men mildare formula. Soak kallar det för ”skincare for your clothing”.
  • Användningsområdet är enormt brett! Förutom stickade tröjor och bh’ar funkar det på allt från make-up-borstar till att tvätta hunden med. Ja, visst låter det fantastisk! Du kan få massa mer tips på deras YouTube kanal om du klickar länken här under: https://www.youtube.com/user/soakwash

Från och med februari nu får vi återförsäljare en ny och förbättrad sajt att jobba ifrån – vilket både kommer underlätta och göra jobbet ännu roligare. Sidorna har fått en ny fräsch design som känns väldigt ”oss” =) Web-shopen får en liknande design även.

Glädjer mig till att se utvecklingen framöver och inte minst få in alla nya läckerheter att få visa fram! Det här är så himla kul! =)

Just nu söker jag medarbetare som kan hjälpa mig och inte minst fler av alla andra damer där ute, att hitta ”den rätta”…..bh’n förstås! 😉 Efterfrågan och behov är jättestort, och vi klarar inte av att hjälpa alla själv. Läs gärna mer om detta på DENNA Sida!

Ha en ‘bra’ dag! 

 

”Livet är inte en dans på rosor…”

Nä, vem fan vill dansa på rosor då??!! Inte är d jag d e’!

Undra vart uttrycket kom ifrån….”dans på rosor”…? Hoppas det menades ‘rosblad’.

Speciellt idag är det inte en dans på rosblad i alla fall – med en dunder-kalas-förkylning i kroppen!

Det har ju gett en en del soffatid/sängtid att filosofera…. Livet är så långt ifrån svart/vitt som det kan bli. Det är mycket grått däremellan. Det är i gråzonerna det händer…det mesta av livet. Vi är inte perfekt. Ingen ÄR perfekt. Ingen har det ”perfekta” livet.  Perfekt hus. Perfekt fru/man. Perfekta barn. Perfekt jobb. Det finns inte. Och dom du kanske trodde hade det perfekta förhållandet visade sig gömma på dom största hemligheterna.

Du tänker själv att du ska göra så gott du kan – och det gör du. Du kan trilla dit i alla möjliga konstiga situationer och misstag som du tidigare bara hade sett på en typisk amerikansk ”college-komedi”. För det händer. Och för den delen… Är det nånting som händer på film som INTE händer i verkliga livet? (Undantag; Science Fiction) Tänk på det. Nej…hur groteskt eller komiskt det än utspelar sig så händer det faktiskt folk i verkligheten.

Man kan vara snabb att dömma andra. Var försiktig med det. Helt plötsligt så står du där själv.

Du vet inte vad det var som utgjorde alla 1000 faktorer, omständigheter och historia till personen som gjorde si eller så. Du kan tro dig veta allt om människan eller situationen  – men det gör du inte. Man har faktiskt ingen rätt att dömma.

Allt sker av en mening, hur obetydligt liten eller stor den kan verka, så tror jag på att det är så det är. Det kan också verka helt omärkbart till en början, som med det mesta, sen så inser du varför det blev som det blev. Med jobb(en), utbildning(ar), förhållanden som ändrar sig genom livet. Allt var där för att lära dig nånting. Dina bragder och misstag. Det du skäms över och är stolt över. Det du önskade aldrig hade hänt men som nu inte går att ändra på – för det har skett! Ja, allt var meningen. Det har lärt dig nånting nytt om dig själv, och allt du kan göra är att fortsätta styra vidare på en liite tydligare väg förhoppningsvis.

Om det är en sak jag vet att jag i större delen av mitt liv alltid har försökt att fokusera på så är det just att alltid tänka sig för innan man säger något om nån annan. Jag har haft folk i min närhet som nästan inte har gjort nånting annat än att använda sin tid på att prata om andra – och det intresserar mig så enormt lite!! Det gör mig sjuk! Och jag kan inte förstå hur man kan använda så mycket tid av sitt EGET LIV till det. Man borde kanske hellre leva sitt egna liv lite mer själv. Kalla mig egoistisk, och missförstå mig rätt; Jag bryr mig inte om andras liv! Jag bryr mig självklart om min familj och mina vänner, men inte alla andra och till den grad att det går ut över mitt eget liv så att säga. Mitt och ditt jobb är att leva våra egna liv och göra det på bästa möjliga sätt. Och det finns alldeles för mycket kul och skoj att göra och prata om för att använda en bråkdels sekund åt att spekulera i hur det går för grannens hus/hund/fru etc!!

Men visst, det betyder ju inte att man kan få höra saker om sig själv på långväga och långsökta sätt. Din makt ligger i att inte sjunka till den nivån. Att helt enkelt tiga och fortsätta leva ditt liv precis som du vill.

Va det inte Oscar Wilde som sa; “Always forgive your enemies; nothing annoys them so much.”  Helt klart korrekt uppfattat!

Allt det här babblet får mig att tänka på saker som tidigare liv, karma m.m. Jag tror nog att det ligger en del i det med. ”What goes around, comes around”.

Har du läst boken; ”The Instruction”?  Blev väldigt fascinerad av den efter att ha sett en intervju med författaren Ainslie MacLeod på Oprah. Han var totalt ointresserad av något som hade med ”övertro” att göra. Han rökte, drack, svor och levde allmänt otroisk kan man väl säga. Jag rekommenderar att söka upp han på YouTube och inte minst läsa boken. Har bara läst den själv en gång, men det är ett tag sen så jag tror jag skulle ha plockat upp den igen. Det är faktiskt en av ytterst få böcker jag har läst ut på en dag.

Personligen måste jag säga avsluta med att tycka att livet…DET kommer aldrig att bli ”tråkigt”.  Våra dalar och toppar är vad som gör det så spännande ändå 😉