Kategoriarkiv: Filosofi

Mina alldeles egna filosofier, och kanske en del inspel från andra:)

Efter nästan ett år med behandling för hypothyreos…

Nu i slutet av januari har det gått ett år sedan jag fick börja med medicinering för hypothyreos. Efter att ha lagt fram en lång lista med saker som jag ville att doktorn skulle testa fick jag till slut hänvisning till en endokrinolog (hormonspecialist)  – för doktorn va faktiskt så ärlig och sa att hon inte hade så mycket insikt i sådana här saker, men att jag borde prata med en som var kunnig.

Så jag hade tid hos endokrinologen januari i fjol, visade upp blodprovresultaten och försökte så gott jag kunde att förklara hur de sista 10 åren hade varit.

Enda sen dess har jag fått föreslagit att jag kunde ha födselsdepression och liknande. Men jag var ju inte deprimerad, jag var lyckligast i världen för att ha blivit mamma. Problemet var ju bara att energin fortsatta att sjunka och kom aldrig tillbaka. Vilket man naturligtvis intalade sig själv med att säkert vara helt normalt. När jag äntligen får träffa specialisten föreslår han att det låter som ME?!

Men hallå!? ”Låter som ME…”  Jag har aldrig själv uppfattat mig så liksom, men samtidigt helt förbluffad över att han skulle föreslå något sådant före det som var tydligt på papper! Dessutom trodde jag att ME länge, om inte ännu, icke var en  godkänd diagnos.

Tror jag skrev om det här i det första inlägget med när behandlingen började, men i alla fall… När jag kollar igenom papperna nu från början till slut, för jag sparar på allt och ber om kopior på allt,  ser det ut typ så här;

Från tidigare journal kan doktor också se att jag fick påvisad ”latent hypothyreos” 2006, ca ett år efter min dotter kom till. Provade enbart levaxin i ca 1 år, men gav upp eftersom jag tyckte att det inte hade någon effekt. Orkade inte ta upp allt igen med doktor eftersom jag kände att allt var ett ork ändå. Tänkte att jag får väl helt enkelt ”skärpa mig” och ”sluta gnälla”. Provade en period till efter det ändå, men samma sak.

Jag fick väldigt tydligt intryck av att specialisten nog får många fall av ”gnällspikar” och försökte undanförklara min problem med. Han hade nästan tänkt skicka mig därifrån med ännu ett recept på Levaxin (vilket han ändå inte trodde skulle funka eftersom det inte hade gjort det förut och förmodligen inte hade något att göra med hypotyreos) när jag föreslog att åtminstone få prova en kombinationsbehandling med Liothyronin med Levaxinen. Han började förstå att jag kanske faktiskt hade lite insikt i det jag pratade om och gick med på det. Dessutom påpekade jag att det kanske kunde vara värt att kolla morgon-kortisol för att få en eventuell pekpinne på vad som kom först av ”hönan eller ägget”, då alla problem och symptom eskalerade under den tid jag drev egen firma och hade konstant stress. Så det fick jag också.

Men trots allt detta verkade han inte höja ögonbrynen över att jag hade 275 i Anti-TPO?! (Normalvärde 0-35) Men i svaret på nästa prov hade jag 276 och han skriver att det ”er förenlig med autoimmun hypotyreos” D.v.s Hashimotos!

Vid nästa tillfälle i mars får jag svar från en annan doktor på proverna, då min vanliga doktor är på semester, och han menar att även nu som TSH var på 2,54 ( så lågt som det aldrig har varit) så borde det bli lägre. T4 hade också sjunkit något. Kortisolen var på 203.

Jag märkte ju faktiskt stor skillnad när jag fick börja med kombinationshehandlingen. Det började faktiskt att hända nånting, och jag kände mig som ny på ett vis! Jag blev gradvis mer uthållig, sov bättre och hade generellt en mycket mer jämn energinivå – vilket var helt underbart både hemma och på jobb. Och den värsta hjärndimman började sakta med säkert lätta.

Sen kanske jag inte precis skuttade ned i vikt så lätt som jag trodde, men jag hade i alla fall mer energi till träning och kände en annan effekt på kroppen. Inte minst att jag faktiskt kände mig lite svettig efter aktivitet, och inte frös konstant, samt att morgontemperaturen var mer stabil.

Under varje provtagning har jag också testat fritt T3, men inte alltid fått svar på denna av nån anledning.

Sen vid provsvaren i juni var TSH uppe i 5,28 igen och fritt T4 9,3. Så vi ökade dosen Levaxin 2 dagar i veckan. Jag hade ju märkt att det började dala igen, och att man kanske av naturliga skäl blir omedvetet ”slarvig” med allt när man plötsligt mår mycket bättre. Att man aldrig ska lära sig!

Dessutom var anti-TPO fortfarande uppe i 254! Fritt T3 4,6, samt att jag hade testat DHEA-s, som låg på 8,6…. Vilket måste vara lite positivt ändå om jag har fattat det rätt. Det vill ju alltså motsvara en ung man i 25-års åldern (Jag; Kvinna; 35) Men jag har alltså inte fått detta förklarat för mig, utan undersökt allt själv – som det känns som man måste många gånger.

Så i augusti var faktiskt TSH nere på 2.19 helt plötsligt och vi ökade lite till på Levaxinen, så i oktober var den så bra som 0.99!!

Kanske vart jag optimistisk igen och slarvade med brödätandet m.m. Dessutom hade jag precis varit på studieresa i Champagne och höll på att avvänja mig på croissanter när jag fick svar i november så var jag på 4,19 igen på TSH.

Doktorn verkade förvirrad i sista brevet om huruvida vilken dos jag egentligen tog.

Men nu följer jag alltså 50uq Levaxin dagligen + 20uq Liothyronin. 75uq Levaxin på lördag+söndag.

Så i februari igen blir nästa provtagning.

Har provat mig fram med det mesta känns det som. Jag har egentligen sett på detta som Hashimotos och har därför försökt ta hänsyn till situationen också som det. D.v.s att jag har gjort det jag har kunnat för att stärka immunförsvaret. Och den var väl i den ”0.99-perioden” jag var duktigast på det. Förutom några dagar med croissanter 😛

Annars är det helt klart och tydligt några saker som påverkar allt positivt;

  • Minimera gluten! Har dock märkt att ordentligt bröd(!), alltså inte butiksbröd full av jäst, extra enzymer och extra gluten funkar betydligt bättre!
  • Tillskott som selen, sink, d-vitamin, järn, magnesium är viktiga att hålla i schack!
  • Ashwagandha har också hjälpt på traven!
  • Bra fett! – kokos (mct), smör, olivolja!
  • Moderat träning. Gärna styrka, som jag alltid har gillat. Har lärt mig nu att de perioderna då jag jävlar anamma skulle visa kroppen vem som bestämde gjorde jag det förmodligen värre. Så alltså  – inga maraton här eller hög/långvarig kardio!

Läs det du kommer över i ämnet! Det var boken; The Paleo Thyroid Solution som fick mig att ta tag i saken en gång för alla! Boken är faktiskt lättläst även om den är på engelska. Elle Russ ger väldigt konkreta råd över vad du ska be din doktor testa och hur resultaten bör se ut.

Så nu återstår alltså att göra sitt bästa igen fram till nästa blodprov – eller för alltid rättare sagt! Och då kommer jag nog be om en ny anti- TPO, och är den inte betydligt bättre då så bör specialisten börja att reagera. Det är ju ingen mening att bota den ”ytliga” felbalansen.

Tills dess; stå på själv! Hoppas som vanligt att mitt svammel ska hjälpa någon/fler att få insikt. Ta tag i problemet! Bli hörd! OCH – kommentera gärna och dela tips!

Det kommer mera!

SaveSave

Själv är inte ensam

Jag har hittat mig själv i boken; ”Själv – kraften i egentid” av Linus Jonkman. Det är som om jag skulle ha skrivit boken själv. Äntligen någon som törs säga det högt!

Det är skillnad på att tycka om att vara för sig själv och att vara ensam eller ”isolera” sig från omvärlden. En del behöver bara kanske ännu mer egentid än andra, och sätter den högt på sin prioritetslista. Det behöver inte betyda att man är en ”eremit” eller ”osocial”! Ordet  ”osocial” har ju närmast blivit ett skällsord. ”Herregud! Du är ju så j-vla osocial!” Som att man konstant måste omringa sig med folk och ‘happenings’.

Så som Linus beskriver sig själv i boken precis så känner jag med. Jag är inte rädd för att vara för mig själv. Jag älskar mina stunder med självsamhet. Jag behöver dom! Det är då jag kan få grubbla/läsa/lyssna/se på vad jag vill – ostört! Och det är min största källa till påfyll av energi. När jag kan få tid att gå igenom dagen. Smälta intryck och nya saker man har lärt sig. Medans för andra skulle det vara en mycket stor stressfaktor! Att sitta ensam och ”inte ha någonting att göra”, eller någon att prata med. Eller bara det att inte ha prat, trafik och massa ‘white noise’ runt omkring en konstant.

Speciellt med jobbet jag har där det är kundservice och glada leenden hela dagen lång. Då känner jag faktiskt att jag har extra mycket behov igen av att inte ”vara social” när jag kommer hem på kvällen. Samtidigt som jag uppmanar folk, och pratar om sällsyntheten, av spontana kaffe-besök idag.

För jag älskar att vara med vänner och familj. Att samla folk runt ett middagsbord och sitta där och surra många, många timmar är det mysigaste jag vet. Så jag har ingeting emot det om det helt plötsligt händer. Jag kan absolut vara spontan – och samtidigt….INTE söka efter extra sällskap… Makes no sense? Nä, jag vet!

Jag är absolut introvert! Men samtidigt nyfiken, älskar att lära mig nya saker (helst konstant), att absorbera ny information (även om det inte fastnar), samt bli känd med nya personligheter! Allt är en del av det som jag vill hem och grubbla på sen – i min självsamhet:)

Jag trivs enormt bra i mitt eget sällskap. Jag ser fram emot, planerar och nästan stressar med tiden jag har för mig själv. Tänker också att jag borde passa på att hälsa på någon jag inte träffat på länge… Men så kommer den lediga dagen…Och vad är väl bättre då än att smyga iväg tidigt på gymmet (när man är heeelt ensam), komma hem, gå en sväng med hunden, krypa upp i soffan med bok/film och go-frukost?!

Samma sak med mina resor till och från jobb. Den timman i bilen dit och timman hem är ju också egentid. Då kan man skråla falskast möjligt till sina favvo-låtar och lyssna på de mest ”cheesy” självhjälpsböcker utan att någon dömmer en 😉

Få böcker jag känner att jag nästan med en gång vill lyssna på igen, men denna känns värd att repetera genast!

För som introvert känns det ju också lite fy, fy att inte använda tiden på att lyssna/se/lära något nytt i stället. Därför skrattade jag lite för mig själv när han i boken pratar om dom som vill se sin favvo-film om och om igen, medan vi introverta, med hög öppenhet, naturligtvis vill se något nytt. Känns som mig och min sambo vilken kväll som helst när vi ska bli enig om en film att se. Han föreslår ”Forrest Gump” för sjuttioellvte gången, och jag säger alltid; ”men det finns väl nån ny film vi INTE har sett?!”

Jag tillhör den som bara sett ”Titanic” en gång! För jag vill minnas känslan från den ENA gången jag såg den och blev helt mindblown. Magin försvinner liksom om du tittar sönder en film som gav dig wow-känsla första gången. Så resonerar jag i alla fall:)

Det var som sagt en spot-on bok! Speciellt i dessa dagar då det tjatas och gnagas sönder om ‘kliva ur comfort-zonen’, och socialisera (både dig och barnen – annars är du en dålig förälder kom ihåg!), delta på ‘allt’!, baka till ‘alla’ möten och vara en äkta ”soccer-mum”!! Dra åt helvete så irriterad allt det där gör mig! Dom som pallar det, på äkta, liksom! = Grattis till er! Jag beundrar er! Jag avgudar er! Jag önskar faktiskt ett man kunde vara lite så själv, men sorry….jag är en annan människa. Det känns fullkomligt onaturligt för mig. Och jag har prioriterat mitt liv annorlunda för att ge tid och energi till de viktigaste i mitt liv på de bästa sätt JAG kan.

Och känner Du igen dig i en gnutta av det babblet jag just skrev – så läs boken!! Du kommer känna det som du har fått en ny bästa vän! ”Äntligen någon som förstår mig”! Just när du trodde att du var som ensammast i världen och bara du var annorlunda. Haha!

Säger som Tony Robbins; Say I !!!

 

 

 

ALLA har ”ADHD”….mer eller mindre.

Det är svårt att ta upp det här temat med en mycket kritisk synvinkel utan att bli sett på som ”mamman-som-tror-att-ingenting-kan-drabba/vara fel-på-hennes-barn”-typen.

Länge försökte skolan övertyga mig om att min dotter nog behövde den här diagnosen för att de skulle få in en extra resurslärare för henne. När hon fortfarande gick på dagis hade jag faktiskt själv funderingar över detta och om det kunde vara tillfälle. Min största bekymmer var väl hennes impulsivitet i kombination med väldigt lite konsekvenstänkande. Men den gången så fick inte mina bekymmer medhåll – vilket jag är glad för:) Jag inser ju nu med lite fler år på ”mamma-nacken” att det var fullkomligt normalt:)

Skolan blev förståss lite annorlunda. Det var svårt att sitta still och koncentrera sig, fokusera på vad som blev sagt till henne, blev lätt ovän med klasskompisar. Men det är kanske inte heller så jäkla onormalt när man är 5,5 år.

Det visade sig bli bättre på ny skola i 3:e klass. Och ”symptomen” verkade försvinna. Men rapporten hängde fortfarande kvar från förra skolan och de nya lärarna verkade övertygade om att hon kanske behövde lite extra hjälp för att ”inte gå miste om sitt fulla potential”.

Jag däremot vet mycket mer om temat numera och jag har heller aldrig sett några tydliga tecken på svåra koncentrationssvårigheter eller hyperaktivitet. Så om inte ens jag som mamma kan märka av detta hemma så tycker jag det blir väldigt onödigt att stämpla detta i hennes journal för att hon ska få extra hjälp.

Det vart naturligtvis inte så. Jag nekar absolut inte mitt barn extra hjälp om möjligt att utveckla sitt fulla potential om möjligt. Men att göra det för att det är enda utvägen för skolan att ha mer folk går jag inte med på!

Men i alla fall… I denna veva kom jag över denna bok; ”ADHD does not exist” av Richard Saul. Jag har precis avslutat den nu och här kommer min recension:

Författaren av boken är doktor och har träffat över 5000 patienter med denna ena fel-diagnos; ADHD. Medans ADHD är en stor samling av symptom som inte har någon annan grund eller kan testas fysiskt, beskriver han här alla de olika sjukdomar, syndrom och svårigheter som det härstammar ifrån. Ingen har ADHD, men det har blivit en himla ”bekväm” diagnos och sätta ifall vi är osäker på orsaken.

Titeln är provocerande – jag vet! Och det är inte det att jag säger att många har allvarliga problem med rörande uppmärksamhet och hyperaktivitet, jag känner flera. Och dom förtjänar hjälp och behandling så snart som möjligt. Men om man inte behandlar grunden till problemen så gör ma det kanske värre med stimulerande mediciner.  (I boken finns patienthistorier till varje ämne.)

Och det är inte så ologiskt faktiskt, när man läser denna bok, att det är otroligt många olika saker som fysiskt och psykiskt kan leda till problem med koncentration och diffust beteende. Speciellt eftersom det handlar mycket om barn, där det först blir uppmärksammat, som kanske upplever en del olika saker….där grunden till problemen aldrig kommer fram för att dom aldrig har sett på dem som problem – utan bara trott att det var så för andra barn med. Jag pratar om allt från syn- och hörselproblem till schizofreni.

Men det kan vara sömn, bipolärt, allergier, olika former av autism, OCD, tungmetaller, tumörer, genetiska syndrom, järnbrist…eller så ”enkelt” som problem med syn och/eller hörsel som gör att barn/vuxna utagerar eller kompenserar på annat vis.

Jag tycker boken är absolut värd att läsa, vare sig du eller någon i din omgivning sliter med liknande. Det ger hur som helst en mycket bredare förståelse för vilken komplex diagnos ADHD är, och hur fel det kan bli att använda den. Idag hör vi så mycket om det hela tiden. Vi läser om det överallt. Kända står fram med problemet. Och fler och fler ungar är idag tydligen onormalt aktiv…?? Jag vet inte jag. Sist men inte minst får vi inte glömma att miljö spelar en stor roll här. Vi lever trots allt i en tid där vi är konstant överstimulerade av intryck och information. Vi glömmer bort att leva i den verkliga världen, och lära våra barn det samma.

Under har jag tidigare skrivit upp linkar och tips i ämnet. Kommer inte ihåg exakt vad allt gällde den gången:) Men nu har jag färdigställt denna artikel:) Så kika gärna vidare på dessa länkar till artiklar och böcker och ämnen.

Hoppas du hade något vettigt utav det jag skrivit:)

 

Googla: Feingolddietten

http://time.com/25370/doctor-adhd-does-not-exist/

Helsedirektoratet – Veiledning for diagnostiering go behandling av ADHD

Piller & Profiter – John Virapen

Jag är blyg

Det har jag alltid sagt till mig själv. ”Nä, det kan inte lilla jag göra, för det törs ju inte jag” eller ”Det kan ju inte jag som är så blyg göra”.

Varför säger man så till sig själv??

Ibland stannar jag upp och tänker efter… Är jag verkligen så blyg och rädd som jag ska ha det till? Vad är det jag har fått till hittills?

Och när jag tänker igenom just det…så är det ingenting jag har gjort här i livet för att ‘kompisen’ skulle göra det, studera där eller flytta dit…vad det nu än är. Jag har gjort det jag har gjort heelt ensam.

Jag har gått skolor/utbildningar, flyttat och jobbat på helt nya ställen utan att känna någon annan. Och när jag har blivit frågad om att utföra vissa uppdrag där hjärnan bara skriker ”Nej, tack!” – svarar käften; ”Ja! Det kan jag” Som någon slags reflex som vet hur nyttigt det är för mig att ta nya utmaningar, våga och därmed utvecklas!

Allt jag har gjort har startat med ”ja, det hade ju varit kul/häftigt, men det kan ju inte jag…” Men nu har jag ju trots allt genomfört så många av dom sakerna redan – och jag dog ju inte av nån av dom.

Det här temat dök upp i mina tankar åter en gång efter att tillfälligt ha pratat med min gamla hemkunskaps-lärare bl.a. Och annat folk jag på många ironiska vis har blivit känd med den sista tiden. Det går upp för mig mer och mer hur viktig dom där tillfälligheterna med ”strangers” faktiskt är…. Nya kontakter… Små trådar som knyts ihop… Möjligheter som öppnas… Och chanser att ta i akt!

Ingenting av det jag hittills har gjort trodde jag att jag kunde göra. Eller passa till att göra.

Livet är ganska spännande på det viset:) Det utvecklas/ändras/förändras konstant, och man vet aldrig vad det kan leda till. Där har vi alla ett val – att välja att det vi upplever ska leda till något positivt! Det är vårat ansvar och jobb.

Men även om mina mål och framgångar inte precis har inneburit att bestiga Mount Everest eller liknande så har det varit stort för mig. Jag har haft alla möjligheter och en uppväxt att skylla på om jag hade velat gräva ner mig. Jag bara väljer att INTE!

Många jag pratar med om just det här, som också sitter med samma känsla, och säger till sig själv att dom inte kan för att dom är för blyg, har som regel också alltid uppnått ganska mycket på sin korta tid i livet. Ändå, precis som mig och många andra, tvivlar dom på att dom kan göra nästa ‘grej’, eller har det som ska ‘till’.

Kanske man ska bli lite duktigare på att säga; ”Det där fick jag fanimej också till, ha!”

Säga till sig själv; ”Fan, bra Ann-Sofie! Du klarade det!”

Ett liten grej jag delade som nyårslöfte (som jag aldrig haft tidigare) var just; Att vara snällare mot sig själv! Jag delade det förslaget i förbindelse med en jul-annons jag gjorde om mina underkläder och just hur kvinnor/mammor sätter sina egna behov sist – också när det gäller att ha bra underkläder. Men det är så sant! Har tänkt mycket på det…mer och mer… Vi måste vara snällare mot oss själv, för då blir vi även så mycket mer trevlig mot andra. Så även om det kommer en bit in på nyåret har det börjat sjunka in… Tänk på det du med!

Var snäll mot dig själv – först! 😉

Ett steg vidare…i rätt riktning förhoppningsvis!

Idag var äntligen dagen för att få träffa endokrinologen angående min hypotyreos.

Ganska precis på tiden får jag komma in och får genast ett gott intryck av doktorn. En mycket trevlig, lugn man som genast skapade förtroende. Han frågade lite om min bakgrund, vad jag jobbade med o.s.v. Så det basala: kollade blodtryck, lyssnade på hjärtat och kände på sköldkörteln.

Jag förklarade hur allt startade efter att jag fått min dotter för 11 år sen. Att jag alltid har varit väldigt intresserad av mat och hälsa, samt stort sett har haft ganska aktiva jobb och inte minst tränat i tillägg. Det har inte gett något som helst resultat eller överskottsenergi.

Berättade att jag fick börja med levaxin den gången och gav mer eller mindre upp efter ett år eller så för att jag inte kände någon större effekt. Han menade att det nog var smart i så fall och att det förmodligen inte var det jag behövde.Berättade också hur allt blev förvärrat i samband med att jag startade eget företag den gången och stressnivån hyfsat hög.

”Trött och sliten” har blivit närmast en folksjukdom sa han, och jag är helt enig. Det kan bero på 1.000.000 olika saker och ‘alla’ idag är mer eller mindre sliten. Vi är inte skapade för dagens samhälle som utvecklar sig i en rasande fart.

Mina senaste provresultat, som jag tog en vecka innan, tyckte han såg bra ut. Den här gången hade jag i alla fall en bra hb-nivå och ferritin-nivå, så det utesluter ju att jag fortfarande är slapp på grund av det. Men annars så tyckte han att mina TSH och T4 såg bra ut. Och att det inte verkade som någon anledning att bekymra sig för hypotyreos, men att det var i ”gränsvärde”.

-”Jag har med mig en kopia av de förra provresultaten.

Det ville han gärna se och det fick han. Jag påpekade att jag tyckte det var lite oroväckande med så hög nivå av antikroppar (Anti-TPO). Han menade att det inte behövde ha så stor betydelse, eller nånting i stil med att det fortfarande rådde många olika meningar om det.

Jag blir helt rådvill när jag sitter mitt emot en ”specialist” och får sånna svar. Jag tänkte bara att jag går inte här ifrån idag, efter att själv har utsatt problemen i 11 år (!), utan att komma i alla fall ETT steg vidare.

Så jag påpekar igen(vid detta tillfäll); varför att TSH förhöjt om nu T4 ser ”bra” ut? (För det var faktiskt det enda han hade tagit prov på) ”Jag har förstått att det kan vara ett konverteringsproblem i vissa fall, så att inte T4 bildar tillräckligt med T3”.  Han håller med om att det kan stämma, men igen kommer det en slags ramsa om hur om ”omdiskuterat” det är, och huruvida stor betydelse T3 har i kroppen o.s.v. Inte minst den skepsisen som finns bland många doktorer om just detta, och att han själv var skeptisk och att det fanns lite dokumentation på viktigheten av allt detta, utan att det viktiga i grund och botten var att endast förhålla sig till TSH-värdet.

?????

Berättade att jag själv började studera medicin men att jag inte orkade mer efter första året p.g.a hjärndimman och koncentrationssvårigheterna. Men att jag har haft god tid på mig att sätta mig in i just det här ämnet, sedan det först blev upptäckt av min doktor den gången. Inte bara det, men att jag verkligen dedikerat har använt alla dessa år på att jobba med mig själv, prova allt jag kan, för att sedan utesluta det jag kan – och det enda det leder till är detta.

Men så frågade jag; Finns det inte en möjlighet att i alla fall få prova en kombinationsbehandling med både T4 och T3 för att se om det är det som ska till för att få effekt? Då lyste han upp lite i alla fall och var väldigt behjälplig med att vi absolut kunde prova det, och att han hade ju behandlat andra patienter på det viset o.s.v o.s.v… Så vipps hade han gått igenom med mig både dosering, intervaller för blodprovstagning och genomgång tillsammans igen om 11 månader. Så det var väldigt postivit!!

Han berättade att han har gjort en del utredning med patienter angående ME (Kronisk Utmattningssyndrom) bl.a men att han heller sällan har kommit fram till något konkret egentligen.

Jag höll med han om det, att jag själv tycker att det är ett otroligt diffust och stort ämne och undrade förvånat om läkarvetenskapen trots allt hade godkänt DET som en faktiskt diagnos?? Jo, så var det faktiskt.

Sa att jag också har varit inom den tanken till en början men själv kommit fram till att det blir för många diffusa ”symptom” som jag inte relaterar till på samma sätt. Min fråga vidare var: ”Hur gör du själv med patienter som tydligen verkar behöva en grundligare utredning angående sådana här tillstånd där många av symptomen handlar just om att man är ”trött och slapp”? Brukar du kolla närmare på binjurarnas funktion t.ex?”

-”Jo, det stämmer. Kortisol kan också vara en orsak till att sköldkörteln underpresterar”

-”Det bad jag om att få testa sist, men det blev inte rekvirerat”

-”Ja men det kan vi ordna. Så det kan vi kolla på. Men jag kan säga att jag har gjort väldigt många sånna tester och nästan aldrig funnit något onormalt”

Men han skrev i alla fall ut rekvisition om det med och vart väldigt intresserad av hur fisket var i mina hemtrakter:)  Och med mig hem fick jag flera kopior av rekvisitioner för tiden framöver. Så nu är det bara att prova, se och hålla tummarna för att man kanske faktiskt och äntligen är inne på rätt spår! =) Jag är i alla fall väldigt spänd på att se hur jag kommer må framöver.

Och hade jag inte själv skrivit ned allt det här nu så hade jag aldrig kommit ihåg det. Det blev skrivet i bitar och ihop-pusslat kan jag säga… 😛

När jag kom på jobb efter mitt doktorbesök med apotekspåsen i handen så blev chefen orolig ”Det kan inte vara ett bra tecken”! Jo, sa jag. Det är faktiskt ett väldigt bra täcken. =) Till sist varnade jag för att om några månader så kanske dom fick träffa den ‘riktiga’ Ann-Sofie! Bekymrad undrade dom: ”Är hon snäll?” – Ja, mycket gladare och energisk i alla fall”!

Vårens nyheter och 25-årsjubileum!

Sitter här efter en fantastisk helg i Sollentuna, med alla härliga damer från PXC, och försöker smälta alla intryck!

Det var första gången jag har deltagit  – och vilken otrolig första gång! Bra tajmat att få träffa alla under detta 25-årsfirande och inte minst ”first hand” få se alla nya spännande nyheter och förändringar som kommer framöver.

Vi fick en fantastisk modevisning av våra egna försäljare på vårens nyheter. Det var alla typer former, storlekar och åldrar som framförde showen – vilket jag älskar! Det är så det ska va. Vi är olika och det är ‘så här’ vi ser ut, och det visar bara hur vackra vi alla är, och hur viktigt det är med bra underkläder som fyller en funktion och får oss att känna oss vackra  – oavsett storlek och ålder!

Men det ska kanske nämnas att när herrarnas  nyheter, nya modeller av boxers från Alexander Cobb, skulle visas vart det av någon konstig anledning lite mer jubel bland dam-skaran Killarna var inhyrda för jobbet kan vi säga, och det gjorde dom jäkligt bra!

Vidare fick vi finfrämmande från Kanada. Nämligen grundaren av ”Soak”- Jacqueline Sava! Äntligen fick vi det perfekta tillbehöret till våra varor – nämligen produkter att vårda våra underkläder med på ett skonsamt sätt, så vi kan ta hand om våra kära investeringar:)

Vi fick en fantastisk presentation och upplärning om produkterna, samt prover och hemläxa faktiskt! Att prova handtvätta ett plagg på vårat hotellrum samma kväll. Och jag måste bara säga att det förklarar varför ‘Soak’ har fått så mycket skryt och uppmärksamhet runt omkring i världen.  Produkterna är faktiskt one of a kind!

Detta specialdesignade handtvättmedel är gjort för att milt men effektivt kunna tvätta dina allra mest delikata och älskvärda plagg. Därför kallas det ”soakworthy” när dina plagg förtjänar fin behandling 😉 Speciellt vi som säljer exklusiva bh’ar vill att kunden ska kunna bevara sin favorit-bh så länge som möjligt – det är ju en investering som sagt! Och nu blir vi dom enda i landet som återförsäljare! Vilket privilegium!

Några av egenskaperna till produkterna är att:

  • Dom är sls-fri och färgfri. Dom är alltså inte gjorda för att skumma en hel hög, och har heller inte enzymer som bryter ned fibrer i tyget.
  • Det är en s.k ”rinse free formula”. D.v.s att du ska inte behöva skölja, skölja och skölja. Och du slipper den där tvålkänslan på händerna!
  • Produkterna är gjorda på fasiliteter för hudvård och inte en fabrik för andra rengöringsmedel, och håller därmed en mycket ”strängare” men mildare formula. Soak kallar det för ”skincare for your clothing”.
  • Användningsområdet är enormt brett! Förutom stickade tröjor och bh’ar funkar det på allt från make-up-borstar till att tvätta hunden med. Ja, visst låter det fantastisk! Du kan få massa mer tips på deras YouTube kanal om du klickar länken här under: https://www.youtube.com/user/soakwash

Från och med februari nu får vi återförsäljare en ny och förbättrad sajt att jobba ifrån – vilket både kommer underlätta och göra jobbet ännu roligare. Sidorna har fått en ny fräsch design som känns väldigt ”oss” =) Web-shopen får en liknande design även.

Glädjer mig till att se utvecklingen framöver och inte minst få in alla nya läckerheter att få visa fram! Det här är så himla kul! =)

Just nu söker jag medarbetare som kan hjälpa mig och inte minst fler av alla andra damer där ute, att hitta ”den rätta”…..bh’n förstås! 😉 Efterfrågan och behov är jättestort, och vi klarar inte av att hjälpa alla själv. Läs gärna mer om detta på DENNA Sida!

Ha en ‘bra’ dag! 

 

SaveSave