Sanningen på bordet!

Norge är ett fantastiskt land på många sätt. Det är ett av de mest välstående länder i världen. Och här är det ingen fara att bli varken sjuk, arbetslös eller skaffa barn – det är nästan lukrativt skulle jag vilja påstå! Många gånger kåras landet till de bland bäst levnadsstandard. Och jag håller med om att sjukvården och det sociala skyddsnätet inte är något vi kan klaga över. Vi får i princip pengar slängd efter oss så fort vi är snuviga och hemma från jobbet. Tror vi glömmer bort hur bra vi har det.

Norge är världsbäst! Och det påpekas speciellt mycket inom skidsporten… 😉

Men norskar är också världsbäst på att få prostatacancer, testikelcancer, tarmcancer, hudcancer, diabetes, MS, osteoporos, psoriasis, astma och allergier….. MER än något annat land i världen…    Det skriver den norske författaren  Niels Christian Geelmuyden i sin bok; ”Sannheten på bordet”.  ”Vart 7:e norska par upplever ofrivillig barnlöshet”. Norska mäns sperma har dålig kvalitet och det sägs också ha ett sammanhang med levnadsåldern – som har blivit låg jämfört med resten av Europas befolkning – jämfört med 50-talet då Norge var på topp. Efterkrigstiden ska ha gett oss bättre levnadsstandard… Antibiotika, bättre hygien och en starkt reducerad spädbarnsdödlighet. Detta har naturligtvis höjt den genomsnittliga levnadsåldern. Och inte minst har vi fler hjälpmedel att hålla oss vid liv under sista tiden, och vi behöver inte dö med smärta på sjukhuset.

Men…har vi verkligen fått det så mycket bättre?

Vi kan ojja oss över amerikanarnas dåliga kost, men här till lands så ligger vi på 3:e plats i sockerkonsumption(!) Brons till Norge där..! Och det här tänker jag på ganska ofta…. (Senast igår faktiskt vid ett restaurangbesök, men det tar vi senare).

Fel kost lär ha väldigt stor roll i sjukdomar som cancer, alzheimers, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. OM inte störst! Och det här är inte ologiskt på nåt vis! Man behöver faktiskt inte utbilda sig hela vägen till doktor för att förstå sammanhanget. Så jag har så väldigt svårt för att förstå varför världens alla olika länder, fullt med kompetenta människor inom alla områden, fortsätter att rekommendera det som vi tydligen ska stoppa i oss.

Än idag, 8 år senare med å ”smøre matpakke” till min dotter, står jag där varje morgon och irriterar mig; ”Hur kan inte världens rikaste land servera ordentlig lunch till skolbarnen??!”  Själv gick man 12 år i grundskolan och fick både varmmat- och salladsbuffè VARJE dag – gratis! Men så var det heller ingen som hade ”koncentrationsproblem” i klassrummet vad jag kan komma på.  Det skriver Niels Christian också i sin bok, att vi i Norge är bland dom duktigaste på att medicinera våra barn för ADHD och sömnproblem. För å säga det som en fjortis: ”Ja’ba vaa!!!”  Sömnproblem oxå?!! Men’ja’mena hallå!   Jag blir ju inte alls brydd, jag tycker bara att det är så jävla ”på trynet”! Är det verkligen såhär vi ska behandla våra barn, i stället för att kanske se på vad som finns i kylskåpet?? Det som är så hemskt är att alldeles för många verkar acceptera det här och närmast tror att det måste vara ”nånting i luften”, som nån jävla slags influensa! Undra hur dom klarade sig förr i världen? Ja, alltså när Ritalin inte fanns???

Jaja, ojoj….Nu blir jag fort varm i toppen här, men…

Norskar och svenskar är av samma ull, det är ytterst lite som skiljer oss. Våra mattradisjoner är inte heller så olika som vi ska ha det till, och det norska matkulturen är inte så dålig som många tror – MEN…. När det kommer till lunch och allmänt mat på jobbet… Sorry, men där ligger nog våran största skillnad. Svenska barn får mat på skolan, arbetare tas med sig matdosa (ofta med gårdagens middagsrester. T.o.m maskinförare i Sverige får sina maskiner med värmare just för matdosan, som standard nästan. Eller så gör man som många i städerna, man går ut och äter lunch för en väldigt överkomlig slant. (Kom ihåg att vi pratar väldigt generellt och genomsnittligt här).

Norskarna lever mycket på sina ”brødskiver”, och det ska dom ha: brödet här till lands är över lag betydligt bättre, grovare och mindre sött än det man hittar från Skogaholm å Polarbröd i svenska brödhyllor. Meeeen….det kompenseras som regel med sötare pålägg. Mycket sylt, nugatti, honung, brunost m.m. Och det är ju ofta sådant som ungarna får också – som ”mat”. Både i matboxen på skolan och hemma till frukost, lunch, mellanmål och/eller kvällsmat.  Läsk är nog också (kom ihåg ”generellt”!) en betydligt mer accepterad vardags/måltidsdricka i norska familjer, inte minst saft.

Över lag skulle jag säga att det generellt också är enklare att köpa råvaror i svenska butiker. Jo vi är alla begravd i färdigmatens djungel med alla enkla förpackningar och 3-stegs-middagar. Men det är nästan så jag blir både ledsen och deprimerad i perioder av att ens gå å handla. Det känns bara som allt jag ser är kartonger, plastföpackningar, konservburkar och olika fyrkantiga föremål i frysdisken. Jag blir helt förtvivlad: ”Jag ser ju ingen maaat!!”

För det första och avslutningsvis vill jag bara säga: att jag bor ju i Norge – och jag älskar landet och är otroligt tacksam för att leva här och att min dotter blev född här och får växa upp i ett så bra land. För min del är det, och har alltid varit, en naturlig del av min uppväxt, släkt och vänner.

För det andra; vill jag bara säga att det här va skitjobbigt att skriva på korrekt svenska (!) så ni får ursäkta om det har följt med en del ”svorska” uttryck:)

Det var i alla fall skönt att få sagt det ;P Sen får ni tycka precis vad ni vill:)

Boken handlar alltså om vad vi ”serveras” i våra matvaror egentligen, och är i samma gata som Mats Eric Nilsson’s böcker om matförfalskning – och alla rekommenderas för dem som vill veta hur man kan göra bättre val när man handlar.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *